Göteborgsposten – 2 februari 1866, sida 2

stället för ett ... Är det någon som har något att invända deremot? frågade han med stsrk röst. — Nej! Bravo Trochu! Lefve alla goda hjertan! ropade hopen som var rörd. — Pierre bar barnet hem. — Hustru, sade han till Madeleine, se här en mun mera att föda. — Godt, Pierre, svarade Madeleine lika enkelt. Må hon vara välkommen. Den faderoch moderlösa hette Brigitta. Från denna dag var hon en medlem af familjen. Pierre hade ett litet fel, om denna lilla svaghet, inom de gränser som han visste iakttaga, kunde kallas så, Han tyckte rätt mycket om att på Söndagen efter en arbetssam vecka på krogen tömma en butelj hvitt vin. Blott en enda gång afvek han från den återhållsamhet han ålagt sig. Förmådd af sina grannar berusade han sig. Denna dag, påstår man, berättade han, att om han hade lemnat sitt land, så var det emedan en stor herre der I hade gifvit honom penningar för att han skulle resa sin I väg, af fruktan att han skulle upptäcka en hemlighet som han fått reda på och som man hade intresse af att dölja för allas blickar. Vare sig att detta var en bekännelse eller en för ro skull uppfunnen historia, så tvekade icke de, hvilka erhållit denna uppgift, att åt densamma definitivt öfverlemna förklaringen af orsaken till Pierre Trochus rikedom. Hans exemplariska lefnad satte honom hädanefter i skydd för alla ofördelaktiga misstankar.