Göteborgsposten – 2 februari 1866, sida 2

garne, ett efter annat med en dof explosion. Vid skenet af dessa ljus arbetar solket bland träden lika lätt som midt på dagen. Scenen är så underbar i dess vilda pittoreska råhet — så underbar i sina besynnerliga effekter af ljus och skugga, att den trotsar all beskrifning. Det är som om jernverk, kolgrufvor, llammugnar och stora gasverk blifvit kringkastade öfverallt i den djupa ravinen i en amerikansk skog; på sluttningarne ligga stora massor af furor, upplysta ända till topparne af det intensiva skenet, medan bakom dem ligga dystra avenyer af träd, så täta, att intet ljus kan tränga igenom; karlar arbeta vid brunnarne, alla fyllande oljefat och bortrullande dem; en del karlar mäta upp landet, andra märka träd, andra hugga dem ned eller bygga brunnsställningar; och öfver allt detta synes på kullarne å ömse sidor af dalen en nyckfull illumination pågå, medan under oupphörliga hammarslag timmermännen hålla på att nagla ihop Pithole City eller försöka att bygga dess trottoarer, så att att man ej blott kan bebo utan äfven passera igenom staden.