Göteborgsposten – 2 februari 1866, sida 2

bästa karl i verlden, utan stolthet och födande sin familj med sina händers arbete. En oförutsedd omständighet kom slutligen för att ät honom förvärfva allas symatier. En eldsvåda hade utbrutit i Villemomble. Alla innerånarno i grannskapet hade ifrigt skyndat till. Pierre Trochu var den förste som var närvarande vid olyckstillfället. Man fann att elden endast hotade en stackars koja, bebodd af en olycklig daglönare, hang hustru och dotter. Eldsvådan hade öfverraskat dem under sömnen. Mannen som var till hälften qväfd af röken hade skyndat ut ur huset. Först sedan han inandats frisk luft erinrade han sig att hans hustru och dotter voro qvar i den brinnande byggnaden. Han störtade en gång in i elden, som ökades af en rasande storm och lyckades fastän betäckt af de rysligaste briännsår att rädda sitt barn. Medan grannarne sökte att till lifvet återkalla den stackars liflösa varelsen, ilade han ånyo in i elden för att rädda sin hustru. Hans mod skulle bli hans död. Knappt hade han försvunnit förrän ett ångestskri hördes trån allas läppar. Kojans tak hade fallit in och insvept tvenne offer 1 sina rykande spillror. En dödstystnad, som blott afbröts af lågornas hväsande och bjelkarnes knakuingar, följde på ångestropet. — Stackars barn! suckade slutligen Trochu, som i sina armar höll det leende barnet. Fader och moderlös! . Redan! ... Redan! ... Men jag skall ej öfvergifva dig, och om ingen vill öfvertaga dig, skall jag ha två barn i