Göteborgsposten – 2 februari 1866, sida 1

eller sex veckor förut i hastighet bygdt, nu underkastadt mycket nödiga reparationer. På den ena sidan är en liten rad af stora bolagskontor, från hvilka prisförändringarne 1 olja komma New-Yorks Wallstreet att vibrera, ehuru dessa kontor till sitt yttre icke kunna skiljas från närbelägne eländiga kojor, i hvilka annonseras om beqvämligheter för både menniskor och kreatur, utan att lemna något dugligt för någondera. Derefter kommer en rad af verkligt goda trevåningshus, somliga med sina breda balkonger löpande kring alla tre våningarne, somliga målade, andra ännu bibehållande plankornas naturliga färg; derpå ser man en ny gata, vid hvilken husens nedre våningar äro bebodda och möblerade, medan man ännu håller på att bygga de öfre. Här på den ena sidan är en stor omålad timmerbyggnad tillhörig en konstberidare cirkus, med ett brokigt banr, tillkännagifvande att dess första benefice gafs till förmån för kyrkobyggnaden i Pithole; der är ett rankigt hotell, hvilket är uthyrdt och öfverbefolkadt i ena ändan, medan den andra ändan ännu är under byggnad, och i hvilket kostnaden för byggnaden af hvart rum är betald en vecka sedan det blifvit färdigt. Längre bort komma butikerna, hvilkas innehåll, liksom i Oil city, synes af de förbrukade artiklar som ligga utanför desamma. Här köper nemligen ingen, vare sig oxköraren eller oljfursten, nya kläder förrän de som man har icke längre hålla ihop. Då den ene eller den andre trasar af sig, såsom det kallas, afkläder och påkläder han sig i butiken och kastar de aflagde kläderna, hvilka han icke längre behöfver, i smutsen på gatan framför butikdörren. Om någon jemförelse kunde göras emellan denna plats och hvad europer ha sett, skulle det möjligen vara i det inre at en lokal för de stora internationela expositionerna två eller tre qvällar före deras öppnande, då allting naturligtvis ännu är ofullbordadt, då murare, ingeniörer och timmermän äro i arbete, i brådskan illa utförande hvad de skulle kunnat göra väl långt förut, och då midt under slamret af jern samt hammarens, sågens och hylvelns buller en ordentlig flod al varupackor strömmar in och lårarne brytas upp utanför i smutsen. Sådant är, i allmänet taget, Pithole nu. Dess trottoarer at ohugset timmer, höjda ötver smutsen, äro betäckta med packlårar, innehållande matvaror, kryddor, viner, möbler, porslin — allt liggande på detta sätt i förväntan på att hotellen, boarlinghouses, ät-salonger o. s. v. skola bli kudiga alt emottaga denna tillförsel, och framför allt detta ligger i smutsen en mängd sarliga fragmenter, sönderslaget porslin och krossade buteljer, timmer och plankändar, stockar beslagna med grofva spikar, stora stenar, öfversvämmade planktrottoarer samt här och der Ullda träd. IIopar af trötta hästar stå bundua vid stockar och plankor eller förtöjda vid Stenar öfverallt, med ett ord, hvarest en uttrötlad resande kan lemna sin gångare med hopp att återfinna honom. En sådan scen som denna, en så vidsträckt och blandad stad al motsägelser, hvarest den fina butiken armbngas med det smutsiga stallet eller det ännu -mutsigare lodging-house, hvarest telegrafSolparne representeras af athuggna tallar, som stå midt i smulsen — d. v. s. midt på vägen kan ingen lätt tänka sig. Men kan han det, så har han ytterligare att upptylla den med den smutsigaste bland befolkningar, med båtar som tränga hvarandra på kanalerna, med oerhördt tungt lastade anspann gäende på kanalernas dragvägar, med smutsiga karlar. som skynda förbi hvarandra, i händerna bärande annotationsböcker, i hvilka de