Göteborgsposten – 1 februari 1866, sida 3

Article Image
Onsdag uti Palazzo di Venezia, österrikiska ministerpalatset. Baron Hubner hade dittills innu icke blifvit officielt installerad som österrikiskt sändebud vid romerska hofvet, men nu ir han genom en audiens hos h. helighet och stor mottagning i hvarje tum representant för den kejserl. dubbelhöfdade örnen. Första delen af installeringsceremonien var ett besök hos påfven och detta försiggick med ovanlig glans, liksom för att utvisa i såväl politiskt som religiöst hänseende hvilken djup vördnad Österrike hyser för påfvekonungen. I motsats till det enkla skådespel grefve de Sartiges vid ett dylikt tillfälle utvecklat, begaf h. exc. sig i Onsdags morse till Vaticanen med 14 vagnar för honom och hans svit. Baron Hubner beledsagades af kardinal Silvestris Österrikes kardinal-protector, och kardinal Reisach, den österrikiske kardinalen, och det var ett förunderligt lysande skådespel, som skarla kansroberna, de rikt ordensprydda uniformerna samt förgyllda vagnarne och brokiga löparne företedde. Baron IHubner stannade omkring en timme hos h. helighet och aflade derefter de vanliga ceremoniela besöken hos kardinal Antonelli samt en eller ett par notabiliveter och slutade med alt bedja i S:t Peterskyrkan, helt visst tör den makts bestand, som han på ett så i ögonen fallande sätt erkänt. På al tonen begaf sig en och hvar i Rom till ambassadpalatset för att curiosare eller begapa en scen, som man aldrig förut skådat och kanske aldrig mera skall få se, eller för att betyga österrikaren sin aktning. Rummen i Palazzo di Venezia äro ståtliga och rym iga, och les honneurs gjordes vid emottagningen al prinses san Aldobrandini, emedan baron Hubner är enkman. Kardinaler och monsignori kommo dit i stor mängd och deras ankomst, såsom alltid skeende med stor ståt, uppväckte mycken nyfikenhet. At den förnämsta romerska adeln tillstädesvoro der en Aldobrandini, Borghese, Salviate Rospigliozi, Massimo, Lancellotti, Orsini, Corsini och andra. Med undantag al prinsessorna Corsini, som är toscanska, och Orsini, som är romarinna, äro damerna i nästan alla de ofvannämnda familjerna antingen österrikiskor eller fransyskor. Monsignor de Merode var nästan lika mycket föremål för nyfikenhet som kardinal Antonelli, hvilken omgafs hela aftonen af en hop utlänningar.

1 februari 1866, sida 3

Thumbnail