Göteborgsposten – 1 februari 1866, sida 3

Vi ha här åter för oss ett nytt bevis på, huru allmänt osäkerhetstillståndet inom handelsverlden i sjelfva verket är, och huru nödvändigt det blifvit, att den internationella folkrätten på hafven blir ordnad i större öfverensstämmelse med tidens civilisatoriska anda, än hvad nu är fallet, då ett lands handel och sjöfart, således en mängd enskilda personers intressen, kunna bli förstörda genom en politisk förveckling mellan tvenne regeringar, hvilken kanske endast uppstått af en obetydlig etikettfråga eller t. ex. någon regents missuppfattning af den rätta betydelsen i ordet gloire!. Likasom i kriget till lands det moderna humana krigförandet ej mera tillstädjer plundring at den enskildes egendom, så bör ej heller till sjös den enskildes värnlösa egendom anses för god pris af den förstkommande starkare Det andra meddelandet är en af Timesi en ledande artikel uttalad uppmaning till britiska regeringen, att förklara hela Irland i belägringstillstånd och ej längre låta det, såsom hittills, stanna vid nägra smärre delar deraf. Man finner häraf, tydligare än af något annat, att Fenierrörelsen är i tilltagande och att man i England hyser allvarliga farhågor för densamma, ty det är otvitvelaktigt att på denna Times uppmaning snart proklamation om belägringstillståndet skall följa. Det stora bladet nödgas sjelft fram med sådana erkännanden som följande: Vi få icke hoppas, att Fenianismen skall dö ut. Tvärtom, det finnes skäl att tro den vara under tillväxt öfver hela Irland. Agenterna äro verksamma, och deras afsigt är, att inympa sina läror på de sunda distrikten samt utbreda brödraskapet öfver hela ön. Det säges, att de lyckats i betydlig mån göra detta. Fenianismen är ej längre inskränkt till Munster och staden Dublin, utan slår rot inom alla fyra provinserna och i grefskaper, hvilka förr voro nästan lika lojala som England. Jäsningen hålles vid lif af personer från Amerika, hvilka, varnade af de missöden som drabbat några utaf deras vänner, väl vakta sig för att färdas med något slags skrifna dokumenter och endast mundtligen göra sina förrädiska meddelanden. Följden häraf är naturligen den, att i flera trakter stor oro råder. På grund häraf och då man nu kringgått lagen med att endast flytta sina vapen från det område, som är i belägringstillstånd, till det, öfver hvilket detsamma änau icke förklarats, vill Times detta tillstånds utscräckande öfver hela ön, på det att befolkningen må afväpnas. Så långt har det då kommit med England i Irland, att det måste med polismakt afväpna dettas befolkning, för att kunna hemta litet rådrum! Kan man väl tvifla på, att England står vid randen af betydande händelser, så mycket farligare som de upptorna sig i dess eget sköt? Englands minsta amerikanska besittning, Prince Edward Island, synes hafva uppnått en grad af utveckling, till hvilken få andra sländer i verlden kunna uppvisa något motsvarande. För 23 år sedan utgjordes befolkningen derstädes af 47,034 personer, den är nu mer än 85,000. År 1842 uppgingo inkomsterna till endast 13,745 pund sterl., nu äro de 60,000 pund. Då funnos der endast 121 skolor, nu är der endast föga mindre än tre gånger detta antal. Vid nämnda tid skördades 644,842 bushels hafre i kolonien, nu skördas 2 och en half million d:o. Då egde den 9,861 hästar, nu 20,000. Skeppsfarten från Prince Edward Island har stigit i motsvarande proportion. Nilitärupproret i Spanien är nu positivt slut, skrifves från Madrid d. 22 Jan. ÅIgår erhöllo vi en Gaceta Ertraordinaria de Madrid, i hvilken vi genom ett telegram från guvernören i Badajoz, dateradt kl. half 11 t. m., underrättades om, att insurgenterna uppnått gränsen kl. 2 e. m. dagen förut och begitvit sig in i Portugal, der de öfverlemnade en del hästar, vapen och ekipering i händerna på Alcaden af Encinasola. Det tillades, att ingen sammanstötning egt rum med de förtöljande trupperna, och Prims sälttäg hade således än dats som det börjat, utan ett svärdshugg, utan att en droppe blod utgjutits. Derpå följande närmare uppgifter ej allenast icke lemna nå got tvifvel öfrigt ang. sanningen i denna berättelse, men bisoga den vigtiga omständigheten, att insurgenterna stodo under Priws befäl. Från detta gamla och romantiska Spanien, der ett uppror kunnat råda i nära en månad, utan en enda sammandrabbning mellan de upproriska och regeringens trupper, emedan da senares ledare nögligen befarade hvarje sädant närmande och sruktade åsynen at de upproriska nästan lika mycket om ej mer, än dessa af de förra, — från detta land bedja vi läsaren göra med oss en trip till en annan anakronism bland staternas antal i våra dagar, neml. Rom, der det sjunkande verldsliga påfvedömets sista dagar ännu förgyllas af hela den glans, som en storartad hofetikett å la Louis