Göteborgsposten – 1 februari 1866, sida 2

zud. hvad är på färde! Straxt derefter kom ortugisen omkring törmasten till babords sia och höll i luften kockens yxa, som var lodig. Han högg med densamma till styrnannen för venstra tinningen, utan att likväl röra honom betydlig skada. Styrmannen tog iu en handspak och slog med denna till porugisens högra arm. Etter ett nytt slag med tiandspaken for yxan i sjön, hvarpå styrmanen och kajutvakten lyckades öfvermanna skurken. Vid närmare etterseende befunnos såväl kaptenen som den matros, hvilken beunnit sig vid hans sida, mördade. Portugisen sjelf hade under de andres försök att öfvermanna honom blifvit så illa skadad, att han dog fyra timmar derefter. Man försökte ill en början att återvända till Azorerna, men detta omöjliggjordes af motvinden. Det blef således nödvändigt för den lilla besättningen, bestående af styrmannen, en matros, kajutvakcen och kocken, att fortsätta resan till England, dit de ock lyckades anlända efter 15 dygns segling, sedan de nödsakats att kasta de trenne liken öfver bord. — Man misstänker att portugisen stått i törbindelse med något röfvarband i land och ämnat mörda hela besättningen, för att sedan bemäktiga sig fartyget. Inteckning i fideikommiss. Sedan K. M:t, uppå nuvarande fideikommissariens ansökning, meddelat tillstånd att lån mot inteckning finge upptagas å Banrska fideikommissegendomarne för ett belopp af 90, 000 rdr, så beviljade Håbo häradsrätt å lagtima vintertinget d. 24 sistl. Jan. inteckning uti de inom häradet belägna egendomarne Skörby i Kalmar socken och Skadevid i Häggby socken, till säkerhet för 3:ne till allmänna kassor af frih. Johan Banår utgifne skuldsedlar, en å 50,000 rdr, sam: 2:ne hvardera å 20,000 rdr. Gafva. Drottning Lovisas skola för fattiga flickor i Askersund har d. 26 sistl. Jan. af borgmästaren A. W. Knös, som städse varmt intresserat sig för nämnda skola, fått emottaga den frikostiga gåtvan af 500 rdr, såsom en gärd af hans välvilja för det stadssamhälle, till hvars borgmästare han sagde dag för 30 år sedan blef utnämnd, under varm tillönskan, att skolan må oafbrutet kunna fortsätta sin gagneliga och, med Guds bistånd, välsignelsebringande verksamhet. Tvist mellan frälseegare och frälsebönder. Från Kristianstad skrifves i Kristianstadsbladet: Bonderne vid Räbelöfs säteri i Fjelkestads socken hafva, enligt underrättelser, som kommit oss tillhanda, vid budning att utgöra de vanliga dagsverkena, afgifvit den förklaring till säteriegaren, att de för framtiden icke ämna förrätta annat arbete åt gården än sådant, hvartill de kunna lagligen förpligtas, emedan de äro i besittning af dokomenter, som gå tillbaka ända till 1600-talet, och hvarigenom de kunna styrka, att såteriegaren saknar jordeganderätt till berörda hemman, Vi känna icke, hvilken grad af sanning som innefattas i dessa påståenden. — Ryktesvis hafva vi hört uppgifvas, att vid flera andra större herregårdar i Skåne en allvarsam jäsning skall råda bland bönderna af samma anledning, och vi se deruti ett nytt bevis på vigten af att statsmakterna snart gå i författning om en grundlig, rättvis och opartisk undersökning af dessa förhållanden. Det är en betänklig sak. när den misstanken insmyger sig bland den mindre upplysta massan, att den lider orätt och icke kan påräkna lagens skydd och hjelp, och att en sådan misstanke vunnit insteg hos ett större antal frälsebönder i denna provins, det veta vi bestämdt. Det har gått som en tradition från far till son, sedan långliga tider tillbaka, att jordeganderätten till deras innehafvande hemman blifvit dem frånroffad, och att de äro offer för en för den fattige oblid lagskipning; — vi hafva ofta varit i tillfälle att höra sådana yttranden af frälsebönder, som åtnjuta aktning såsom redbare och arbetsamme män. Kostymbal. Från Wenersborg skrifves d. 30 sistl. Januari: Kostymbal var härstädes arrangerad sistl. Fredag å societetslokaler och började straxt efter kl. 7 e. m. I der rikt eklärerade salongen hade man tillfälle at skåda de smakfullaste drägter. 44 personer voro kostymerade dels i bellmanianska dräg ter, dels såsom medeltidsriddare, ungrare lancirer, turkar etc. och en hvar uppbar sir roli med grace och naturtrohet. Bland dansar som utfördes, utmärkte sig lancierkadriller såsom väl inöfvad. Bellmansmenuetten mec sina djupa anigningar och bugningar återförd till tjusarkungen Gustaf III:s gyllene dagar liksom ock Bellmanssångerna påminte on Tdatta skaldernas och sångens yppersta tide