Göteborgsposten – 1 februari 1866, sida 1

Jr JUVE 0 fe UI — —m —— — ladt, hindrar afsuttningen till utlandet af de skyddade alstren ; häraf och af den inländsk marknadens otillräcklighet blir följden den, att denna näring vanligen icke kan dritvas i rätt måttstock, d. v. s. så, att produktionen blir relativt billigast, oller — hvilket är detsamma — proportionsvis rikligast. Vinsten för nationen blir genom skydd äfven på detta sätt med konst förringad, samt kapitalets och arbetets frukter härigenom åter förminskade. I nära förbindelse härmed står: att skyddstullen hämmar företagsamheten och förlamar energien, hvars starkaste sporre är den fria konkurrensen. Resultatet häraf är, att industrigrenar, hvilka skulle kunna bära sig och under fri konkurrens betala sig, nu deremot idkas (eller komma att idkas) med förlust. Denna förlust blir ej mindre för landet, utan ötvertlytias endast orättvist på en annan del af nationen, om man genom skyddstull gör näringen aldrig så lönande för de enskilda fabriksherrarne eller producenterna sjelfva. Sälunda hindras den näringsutveckling, som protektionisterna söka att genom konstlade medel befrämja, och produkten af nationens arbete och kapital blir således här åter förminskad. Slutligen må icke förglömmas: att skyddstullen ovilkorligen medför en högst invecklad och opraktisk tulltaxa. Industrien är i våra dagar så utvecklad och arbetets fördelning så genomförd, att manufakturoch än mera fabriksvaror förekomma i handeln uti alla grader af bearbetning. Skyddssystemet fordrar olika tull för varor, hvilka befinna sig på olika tillverkningsgrad, och i samma förhållande som tullsatsernas antal stiger, bli gränserna emellan dem mindre skarpa. så att de till slut tillochmed uppgå i hvarandra: ovissheten både blir större och inträder oftare. Den sorgsälliga varuundersökning, som sålunda blir af nöden, förorsakar ej allenast statskassan oproportionerliga omkostnader för tullens uttagande, utan medlsör ännu större utgilter för köpmännen, hvilka naturligen hålla sig skadeslösa derför hos sina kunder. För de handlande äro bryderi och ätidspillan i ännu högre grad än för oss likbotydande med kostnader, och det gäller här ej någon obetydlighet; ty bryderiet upprepas mänga gänger hvarenda dag på alla tullplatser inom landet. Det är slutligen älven en töljd af tariskens invecklade vidlafughet, att kullbehandlingen blir olika på olika platser, Ja, tillochmed på samma plats vid olika tider, allt efter vederbörande tjenstemäns personliga uppfattning, och att man otta icke kan på förhand veta, huru en vara verkligen skall lörtullas. All beräkning göres härigenom osäker, spekulationen hämmas och omsättningen hindras, ty det beror al en pålitlig kalkulation, huru handeln trifves. På detta indirekta sätt blir landets införsel måhönda än mera fördyrad genom de positiva utgifter, som bryderiet medför. Non att införseln fördyras, är detsamma som att den blir mindre; vi erhålla säledes en minskad ersättning för våra utförselartiklar, och den verkliga vinsten af folkets verksamhet blir mindre riklig. Inser man nu, att skyddssystemet i alla de förutnämnda fallen verkar på här angifna siut, att det innehåller talrika, både samtidigt och starkt verkande hinder tör nationens materiela framgång, då kan man ej heller betvifla, att verkningen måste vara utomordentligt stor, och att landet således lider en oberäknelig ärlig törlust, at hvilken alla samtundsklasser drabbas. Men för att man skall kunna göra sig en någorlunda riktig föreställning om Storleken af denna förlust, är det nödigt att fullfölja systemets fortsatta verkningar under en längre följd af är. Man skall då erinras om, i huru hög AAA —