Göteborgsposten – 31 januari 1866, sida 2

ena parten, som vändt sig till en stadsmäk lare för att få reversen belånad, blef af denne hänvisad till en grosshandlare, känd för sitt bristande öfverflöd på samvetsgrannhet, och som troddes hafva kapitaler disponibla. Sådant var äfven törhållandet, men grosshandlaren ville göra en god affär med sin hjelpsamhet och bjöd 3,000 rdr kontant för en tre månaders accept på 4,000 rdr. Vilkoret tycktes hårdt, men efter ett långt pratande och prutande förmåddes han att bjuda 3.250. som antogs. Affären var afslutad, men följden blet ledsam, ithy att låntagaren snart gjorde cession med omkring 60,000 rdr i tillgångar och 370,000 rdr i skulder, och hade dertill den otacksamheten att i sin stat upptaga en revers på 4,000 rdr, hvarföre han erhållit 3,250 rdr, resten skulle vara courtage. Den lurade fordringsegaren går nu omkring sörjande och beklagar både sitt förlorade kapital och smärtan af att äfven hatva förlorat räntan derpå, oaktadt han från början endast betingade sig 100 proc:s ränta för året och slutligen beskedligt nöjde sig med 75. Sparbankerna i riket. Det nn utkomna 13:de och 14:de häftet af Statistisk Tidskrift innehåller en utförlig redogörelse öfver rikets sparbanker, grundad på uppgifter till Statistiska Centralbyrån, meddelade från de särskilda sparbankerna och sträckande sig till och med året 1863. Det är särdeles glädjande, att af denna redogörelse finna, huru sparbanksväsendet äfven hos oss gör vackra framsteg; den summa af 32,494,403 rdr, som utgjorde samtliga sparbanks-delegares innestående behållning vid nämnda års slut, tyckes innebära vittnesbörd om sparsamhetssinne, åtminstone hos en stor del af befolkningen. Utnämning. Till stadsläkare i Falun har blifvit utnämnd t. f. statsläkaren med. lic. S. F. Psilander. Af-ked. K. M:t har d. 23 d:s beviljat assked åt sekreteraren vid ingeniör-kåren K. E. Kindblad. Fariygsförsåljning. Skonerten Elisabeth om 33 svåra läster, tillhörig W. Bergman N:son har dessa dagar försålts till rederi i Skellefteå för en summa af 5,000 rdr. Dalarnes fornminnesförening. Vid senaste sammanträde meddelades, att föreningen af sin skattmästare fått såsom gäfva mottaga en tryckt runstaf, samt af en välvillig landtbo från Transtrands kapell några fornsägner och muntliga öfverlemningar rörande nämnde trakts första bebyggande. Föreningen beslöt, at med ett pris af 5 rdr silfverspecie belöna en af folkskoleläraren Eriksson inlemnad teckning öfver Rättviksdialekten, hvilken skrift jemväl kommer att i föreningens under arbete varande tidskrilt intagas. Två prester. Snällposten har börjat meddela lefnadsteckningar ötver prestmän i Lunds stift som aflidit är 1865. De äro förtattade af sign. — . (Troligen kyrkoh. Schönbeck.) Vi taga oss friheten meddela ett par at dessa lefnadsteckningar: Samma dag prosten Broom afled i Lund, assomnade prosten och kyrkoherden Jacob Niclas Palmgren i Gudmuntorps prestgård i en ålder al 63 år. Prusten Palmgren var född i Gullholm. ett ganska betecknando namn på mannens födelseställe. Med en blanu vrester sällspord förmåga att hushålla med denna verldens goda, förenade prosten Palmgren stort ordningssinne och utmärkt energi i ekonomiska företag. I Kyrkorna i pastoratet, solkskolorna och prestgarden bära derom vittnesbörd. Hade det på hans tid, såsom på rektor Lunells, varit bruklig: att uppmuntra andlige män med ckonomi-direktörs-titeln, skulle densammu icke funnit honom oförtjent. I stället hedrades Palmgren med prost-titeln, hvilken han bar till och med innan biskopen haun att gilva den. Prosten Palmgren blef kyrkoherde i Gudmuntorps och llurfva församlingars pastorat 1845 på kallelse af Patronus Ecclesie. Han bar redan uå i fickan en annan kallelse, neml. till Grönby stora pastorat, en kallelse, med hvilken den egenheten egde rum, att den icke ursprungligen var ställd till honom, utan på honom transporterad af en man vid kongl. postverket. Denna sin förstfödslorätt, om man så far kalla den, utbytte dock Palmgren, då Grönby pastorat blef ledist, mot en ringa grynvälling. Prosten Palmgren saknade icke lörmåga som talare och uppträdde alltid med en viss frimodighet, för att icke säga tvärsäkerhet. Vid prestmötet 1858 gjorde han sig förtjent af det obefordrade presterskapets tacksamhet genom sitt förslag, att alla annexoch mensalhemwan skulle upplåtas at stiftets adjunkter, men förslaget vann ej sympatier, hvadan aunexoch mensalhemman den gången förblefvo i pastorernes ego. Till följe af olyckshändelse under färd från Grefvie annex-kyrka, afled S. M. adjunkten Nils Andreas Andersson i Foisloss prestgard d. 20 Februari, i en ålder af 54 år. Andersson hade bland allmogen sorvärsvat sig ett visst anseende som predikaat, ehuru! havs tänkesätt var mycket olikt andras, liksom den snitt han brukade på sina kläder. Han gick nemliodet jag förlorar ; det är — Som ni behaga ö ö