Göteborgsposten – 31 januari 1866, sida 1

———77 — ÖOgonblicket är gynnande, bästa hertiginna, yttrade Gaston af Orleans först; jag lyssnar. — Ni har utan tsifvel hört, monseigneur, att jag i dag hos konungen försökt en djerf kupp, af hvilken jag hoppades ett afgörande resultat. — Jag vet det, madame, svarade Gaston, hvars ängsliga sinne började förfäras öfver detta uppslag. — Ni är ej okunnig om att ifall drottningen och jag skulle misslyckas, så blir kardinalen mäktigare än någonsin. — Ja gudnås! suckade Gaston melankoliskt. — Men hvad ni bestämdt icke hört det är slutet på denna affär ... — Har den då haft ytterligare följder? — Ja, ty jag hade uppgjort en plan att befria Landry; jag ville af honom erhålla ett bestämdt förnekande af hans förra uppgifter. Mina åtgärder voro redan vidtagna, då, jag vet ej genom hvilket medel, kardinalen har blifvit underrattad om mina afsigter och brutalt tillintetgjort dem genom att mörda Landry. — Ah! yttrade helt enkelt Gaston, som fattades af en rysning. — Jag har annu en gång förlorat spelet! suckade m:me de Chevreuse. Också skulle jag ej besvärat er med dessa detaljer, om icke en af edra adelsmän varit inblandad i affären och, som jag fruktar, fallit offer för densamma. — En af mina adelsmän, säger ni?