Göteborgsposten – 29 januari 1866, sida 3

bn :: (bran Be mA påfliga skulden angår, hoppas vi snart uppnå en öfverenskommelse med det italienska kabinettet, hvilken den hel, stolen kan antaga, utan att uppoffra sin värdighet. Om Frankrikes ställning till do tyska stormakterna och den dansk-tyska frågan heter det: Österrika och Preussen hafva sågom bekant genom wienerfördraget af d. 30 okt. 1 64 öfverenskommit om, att gemensamt regera de af Danmark afträdda områden, tills de kommit i tillfälle, att enas angående hertigdömenas slutliga lott. Eftersom denna öfverenskommelse fördröjts, hafva de båda makterna ansett det lämpligt, att förändra det ursprungligen antagna förvaltningssystemet. Slesvigs regering har öfverlåtits till Preussen, och Holsteins till Österrike. Alllenstund wienerfördragens karakter är af våsentligen provisorisk natur, hyser H. Mt:s regering den önskan, att denna fråga måtte lösas i öfverensstämmelse med de af henne förut uttryckta åsigter. Den af Frankrike iakttagna politik gentemot såväl Danmark som Tyskland har af dessa makter sjelfva vllbörligt uppskattats. Kabinettet i Köpenhamn har ej misskänt de afsigter, som ledt oss, och har begagvat hvarje tillfälle att erkänna lojaliteten i vår hållning under kriget samt den vänskapliga välviljan i våra bemödanden att lätta följderna af detsamma. Tyskland a sin sida har kunnat inse, att vi i trots af gamla fördomar icke hyst några ondvilliga känslor, och vi kunna endast glädja oss öfver de olika tyska staternas ställning, såväl i de frågor hvilka vi halva att direkte med dem förhandla, som i allmänna angelägenheter. Om Furst Couza och Turkiet säger berättelsen, att Frankrike tillråder Donaufurstenlömena, att vörda europeiska fördrag, hvilka äro grundade på ömsesidiga rättigheter och en borgen för vänliga förhållanden mellan de olika europeiska makterna. Berättelsen erinrar vidare om den vigt, som Frankrike fäster vid upprätthållandet af tunesiska statens sjelfstyrelse. Franska kabinettet hoppas, att de i depescherna för s stl. år innelyckta berättelser hafva förståtts af beyen och Turkiet, och att intet försök mera skall göras att rubba status quo. D. 23 d:s höll Frankrikes lagstiftande kår sitt första möte. Oppositionen hade nästan fullständigt infunnit sig. Detta är den tredje session, hvari den deltager. Dess mandater gå till ända 1869. Detta år är, om man vill fästa afscende vid vissa beräkningar icke utan betydelse för den napoleonska dynastien. Det är neml. precist 100 år sedan stiftaren af denna dynasti föddes på Corsica. Det stora franska transatlantiska ångbåtsbolaget anordnar i Havre resturer öfver till Amerika för hvar fjortonde dag, hvilka turer skola börjas i nästk. mars månad. En del af bolagets fartyg, som nu användes på mexicanska linien, skall för ändamålet engageras och intaga varor samt passagerare. Kejsarinnan Eugåenie har nu börjat sätta i verket en plan att gå i spetsen för en behöflig reform inom den qvinliga toilettens verld, i det hon vill åter införa enkelhet och uttränga lyxen. Den dag, då kamrarne öppnades, var hon klädd med en enkelhet, som tilldrog sig uppmärksamhet, isynnerhet derför att hon, såvidt man kunde tycka ej bar krinolin. I Amerika äro lagstiftarne mycket upptagna med frågan om, huru de skola bestämma den blifvände storleken at Förenta Staternas stående armå. De stränga hushållarne vilja minska den till 50,000 man, hvilka alla skola vara reguliera soldater, och efter som de nu ha uppsigt öfver de allmänna angelägenheterna, utföres minskningen så snabbt som de frivilliga trupperna kunna återkallas från Södern och utmönstras. Det finnes dock ett starkt parti inom landet, som önskar att öka den stående hären till 200,000 mun. En mängd officerare stå i spetsen för detta parti, och de ha myriader anhängare i de tusenden, hvilka önska krig med England eller Frankrike, som vilja taga Canada eller Mexico m. m. Sjeltva regeringen vill, om kongressen låter henne fritt hållas, hafva armeen vid en styrka af 50,000 man regelbundna soldater. Nu finnas, förutom dessa, endast c:a 40,000 trivilliga i tjenstgöring, och de utmönstras så tort sig göra låter. Det är ett verkligt underverk att se, burn hvar och en af den stora trivilliga styrkan efter krigets slut spridt sig ötver hela landet. Ilela styrkan af det manskap, som under kriget skickades till Nordens armeer var 2,653,062 man eller nära en tjertedel af Nordstaternas hela manliga befolkning. Utom det att regeringen minskar hären och flottan till minsta möjliga styrka, sparar hon älven på andra håll. Skattkammarens finansiela redogörelse för sista qvartalet af 1865 visar en stor minskning i utgifter i jemrörelse med sista qvartalet 1864. År 1864 voro utgifterna för krigsdepartementet 141,656,682 dollars, år 1865 72,785,600 dollars. be närvarande uppgifterna i deras elhet uppgå till 600 mill. dollars om äret, vida mer in inkomsterna från de ofantliga skatterna lemna, hvarför sträng hushållning måste iakttagas, ehuru det skall stå svårt. En bretskrifvare berättar, att oaktadt den höga tullen varor fortfarande strömma till Förenla Staterna utifrän och att tullinkomsterna för de sista 6 månaderna af 1865 beräknas verstiga samtliga inkomsterna under de näst