Göteborgsposten – 27 januari 1866, sida 1

FT 11411— ALV lA, VIA ULHRLSCK RoUI Vy njuta at de yppersta förmågorna vid vår egen kungliga, svenska scen.) Jaha, det är således Carladagen i morgon. Men J alle som haft de Åchmå och chtora ordnarne i sigte, hvad sägen J väl om att H. M:t icke på denna dag befinner sig 1 den kungliga borgen i hufvudstaden för att si nåder hugna eder med ett länge efterlängsftadt vedermäle af Sin (Dess?) kungliga ynnest och bevågenhet. Lugnen eder mina herrar, den väntar aldrig för länge som väntar på något godt och lull-lullet uteblifver säkerligen icke, om det också skulle komma en eller annan dag senare: Hvad lyckan bröt, kan hon försona Och hoppet bär en konungs krona! Å Nya Teatern gafs i tisdags Regementets Dotter, hvari man ännu en gång egde tillfälle att beundra m:ll Hollands förträffliga återgifvande af Marie. Vi ha oss bekant att genom missförstånd af regissören allmänheten den aftonen gick miste om att i piano-scenen få höra mill H. föredraga Kjerulss intagande visa Over Lyngen. Aftonen förut uppträdde å Kgl. teatern i Stockholm vår utmärkta svenska sångerska Wilhelmina Gelhaar i samma parti. Det var, som bekant, första gångeu efter återställandet från den svåra och plågsamma sotvrickning m:ll G. vid sin sortie i 1:sta aktens sista scen, just af denna opera, på vår teater hade olyckan att ådraga sig. Det är med fägnad, vi erfara att det onda, ehuru beklagligen alltför långsamt, numera gifvit med sig, och att den som vi hoppas fullkomligt återställda, talangfulla konstnärinnan, hvars missöde här på platsen väckt allmänt deltagande, åter är i stånd att på Sveriges första scen glänsa som en storhet af första rangen. Publikens älskling, vår gamle, alltid välkomne bekante, hr Fredrik Deland, har återkommit till Mindre teatern, som under sista tiden fört ett temligen tränande lif. Han uppträder i morgon som Konjander i Hittebar net och i öfvermorgon som hattmakaren Felbius i den allttör tidigt bortryckte lustspelsförfattaren Mauritz Cramers roligas tycke Symamsellerna?, en roll deri några at våra älsdre teaterkunder ännu säkerligen påminna sig den från Aug. Blanches skildringar En skäsespelares öden? bekante brodren till Emilie ögqvist. Allmänheten, som vet att en högvid af löje alltid väntar hvarje gång Fredrik dT Deland uppträder, skall säkerligen ej heller nu dröja att helsa sin gamle gunstling välkommen. Tack vare den milda väderleken, råder ännu ett visst lif vid vår Skeppsbro, der hvarken seglare eller ångare saknas. Fyllnadsarbetena nedanom Delbancoska huset äro ännu icke fullbordade, men kajanläggningen ända fram till den nästan färdiga svängbron som leder öfver Rosenlundskanalen till Jernvågen har redan länge varit fullkomligt fix och färdig. Cafet vid Skeppsbron N:o 1, hvilket från hr Jos. Frick öfvergått till restauratören å Hotel Göta Källare hr C. Rohde, undergår för närvarande en total upputsning och nyinredning, hvilket väl också var af högsta nöden påkalladt. Önskligt vore nu att förbättringen äfven sträckte sig till qvaliteten hos de varor, hvilka på stället komma att serveras. Det går en oro genom tidqen, och den har vist icke blifvit mindre sedan Trikinerna började att spöka i djurs och menniskors lekamen. Det är visserligen sannt, att våra hederliga svenska svin icke på långt när äro så illa deran, som t. ex. våra vänner tyskarnes, hvilkas tidningar nästan postdagligen veta att förtälja om historier, så skräckeliga, att man vore färdig att för alltid afsvärja förtärandet af de beborstade långöronens kött. Emellertid tyckes det dock, som om rädslan något lagt sig och konsumtionen synes vara lika stor som någonsin. Ett skäl dertill skulle dock möjligen kunna sökas deri, att införseln af amerikanskt fläsk, som under krigsåren 1863—64 stod i sitt högsta flor, under sistl. år nedgått till 1,000 från 48,000, hvartill den uppgick år 1863. Nu är det fred i landet, sålänge det varar, och yankees oxpediera sjelfva sina svin, med och utan trikiner. Men låtom oss lemna statistiken och istället öfvergå till historien, det vill säga den historia, som vi i sammanhang med våra ofvananförda trikinhaltiga funderingar ämnade berätta, och som torde kunna lända stadens nötknäppared till lämplig uppbyggelse. En deras värde kollega i den stora staden Hamburg, hvars afsättning af fläskvaror, efter upptäckten af Trichiniasis på ett högst betänkligt sätt förminskats, har nyligen fallit på den luminösa idgen, att för sin enskilta räkning, eller rättare för de fyrbeningars, hvilka han håller till afsalu, vidtala en läkare, hvilken erhåller icke mindre än 300 Mk IH. Bco för hvarje svinkreatur, i hvilket han kan påträffa dylika hemska snyltgäster. Det faller af sig sjelf, att afsättninxY Sedan detta nedskrifvetg erfara vi att de vär