Göteborgsposten – 27 januari 1866, sida 1

— aA ä A A—— Fredrik Deland. — vid Skeppsbron. — Trikinfunderingar. — Bra betaldt. — Eti barndomsminne, en bön till de medlidsamma. Så är då snart redan en hel månad på det nya året förrunnen, och nästan under hela denna tid har värt eljest för ordentlighet och nykterhet (som det heter i orlofssedlarne!) kända samhälles befolkning, från den förste till den siste, från millionären till tiggaren, varit nödsakad att gå 1 dimman:. Man har (med rätt eller orätt lemna vi derhän) velat påbörda vår goda stad en alltför engelsk anstrykning och liksom man kallat Stockholm för lilla Paris har man gifvit Göteborg namnet Ålilla London. Javäl, i ett fall ha vi under den förflutna månaden varit quite english, i det vi bestått oss en äkta Londonerdimma. Detta påstående må för öfrigt gälla hvad det kan, det är ju i alla fall taget ur luften! Sedan en längre aktningsvärd stiltje rådt i våra pyrotekniska-eller eldsvåds-förhällanden uppvaktade natten till Måndagen med en liten eldsvåda och sjeltva dagen med en ännu anmärkningsvärdare företeelse, nemligen en för mordbrandsanstiftning anklagad och, efter hvad det vill synas, äfven dertill förvunnen 8. k. bättre person. På samma gång man med tacksamhet måste erkänna att genom polisens vaksamhet en i sina följder oberäknelig olycka här blifvit förekommen — ty Landsvägsgatan med sina tätt bebygda trähuslängor skulle utaa tvifvel erbjudit ett olycksbådande material för det härjande elementets tramfart — vilja vi hoppas att det måtte lyckas rättvisan att befordra en person som med berådt mod samt bjertlös och kallblodig beräkning sökt tubba en annan till ett dylikt nidingsdåd, till ett straff, som förvisso borde vara eftertryckligare än de flesta andra. Må emellertid alla de, som hysa dylika mörksens tankar, vara på sin vakt, ty Våglund och hämn den vaka, och poliskammaren lärer nog fortfarande visa sig på sin Kant emot dem! Med sistl. Onsdag afslutade prof. Ljunggren sina intressanta föreläsningar, at hvilka särdeles de sista varit till den grad talrikt besökta att sittplatser icke kunnat beredas åt en stor del af de manliga åhörarne. Att stå i ötver en hel timma förminskar i ej ringa mån, naturligtvis i främsta rummet för äldre personer, nöjet och njutningen af äfven den fortwälfligaste afhandling, hvarföre det äfven synes oss som om ettdera ej flera biljetter bort försäljas än sittplatser kunnat beredas, eller eckså i något mindre antal än nu varit fallet. I alla händelser borde dock båda läktarne varit upplåtna åt åhörarne, hvilket säkerligen i ej ringa mån skulle ha förminskat trängseln nere i sjelfva salongen. Det är med särdeles nöje man observerat att vid en stor del af de offentliga föreläsningarne damer utgjort nära nog den till antalet öfvervägande delen af åhörarne. Långt ifrån att hylla den lika triviala som osmakliga åsigten att en högre och vidsträcktare litterär och vetenskaplig bildning ovilkorligen måste framkalla -en blåstrumpa, tro vi att de lärdomar, de kunskaper som qvinnan på ett eller annat sätt kan förskaffa sig, i Hemmet på ett gagnande och välsignelserikt sätt skola bära gyllene frukter. Afven artisten Salomans och magister Neovii föreläsningar ha varit besökta af damer. En skämtare har dervid anmärkt att det dock vore underligt nog enär damerne i alla fall på förhand ha klart för sig både hvad man bör ha i perspektiv och hvilket problem som, understundom, kan vara det svåraste att lösa. Å Nya Teatern har man under veckans lopp varit i tillfälle att beundra den lilla, men valda afdelningen at K. teaterns balettkär. Premierdansösen m:ll Amanda Forssberg, om hvilken ryktet redan på förhand talat så mycket, har kommit, dansat och segrat! En lyckligare förening af ungdom, behag och skicklighet finner man också sällan. Man har kallat fjärilarne flygande blommor, denna unga, täcka och lultiga uppenbarelse, gör mera skäl för ett sådant epitet. Huru angenämt det skulle vara att ännu längre kunna få njuta at en dylik ögontägnad, tro vi det dock varit bäst, att den blifvit så kort som den, tyvärr, varit, ty eljest frukta vi att både unga och gamla blifvit smictade af — fjärilsfebern. Konstnärsparet Lunds utmärkta skicklighet är väl bekant för hvar och en som på senare tider besökt hufvudstaden och k. teatern, och m:llerna Paulsson, Urbaneck och Sandberg ha jemväl förtjenstfullt bidragit till en god ensemhle Att förhanden