Göteborgsposten – 26 januari 1866, sida 1

JLtUvAI 1924444177: 3 PAL I gårdagens plenum hos adeln begärde frih. David Hermelin, possessionat i Södermanland, ordet. Han var visst icke någon öfvad talare, och när han fick ordet af landtmarskalken, så fann man att han just icke hade ordet i sin makt, ehuru han blott skulle upprepa det gamla formuläret: det är anledning till anmärkning mot statsrådet. Men då han uppvisade en förseglad pappersrulle, så förstod man hvad meningen var, och en riddarhuskanslist begaf sig till friherren och mottog utan synlig fruktan den farliga projektilen laddad med vädergift. Innehället okändt, fri från skada, tecknas på konnossementerna. Om jag annars vågar gissa på innehållets beskaffenhet, så tror jag att det har ett visst slägttycke med den Björkmanska anmärkningsrullen. Men derom kan ingenting med visshet sägas förr än nästa Fredag, då den Hermelinska rullen öppnas i konstitutionsutskottet. Kammarherren v. Franckens motion om justitieombudsmannens förständigande att åtala öfverste Berg för löjtnant Muhls arrestering, sökte friherrarne af Ugglas, Armfelt och Ahlströmer att afböja, den förstnämnde medelst företeende af ett protokolisutdrag, som visade att justitieombudsmannen redan infordrat handlingarne i saken, och de senare begge genom att åvisa huruledes motionen egentligen åsyftade att gå rättvisan i törväg. Men motionären stod på sig och sekunderades af frih. R. Cederström — och majoriteten, 122 ledamöter, tyckte väl som så, att en liten tid vi lefva än — och så beslöts bifall till motionen. Rikets ständers sistförsamlade revisorer hade anmärkt, att de inköpta stolarne i Svea hofrätt voro för dyra — de hade kostat 50 rdr — och sidengardinerna i skånska hofrätten likaledes blifvit försedda med för dyra fransar och toffsar. Så hade ock statsutskottet tyckt och dertöre föreslagit en skrifvelse med admonition om bättre hushållning med statsmedlen. Detta högvigtiga ämne föranledde en grundlig öfverläggning i presteståndet, der biskop Annerstedt, understöd af biskop Sundberg samt doktorerna Tegnr och Söderberg, togo stolarne och fransarne i försvar — den förstnämnde erinrande om att fåtöljerna i presteståndet i det närmaste kostat lika mycket. Men detta argument gillades alls icke af rikshushållaren doktor Sandberg, som grufvade sig öfver en så ryslig misshushållning, af doktor Moberger, som såg saken i stort, och af doktor Almqvist, som talade öfver slöseriets vådliga följder — men alla dessa utan framgång, ty admonitionen blef ogillad. För doktor Ternström är presteståndets arkivkassas framtida användande ett bekymmersamt ämne. Han ville använda den till stipendier för teologie studenter i Upsala och Lund — men om de begge universiteterna bli flyttade till Stockholm? Ja då — och emedan doktorn deraf befarar vådor för kyrkan — borde fonden indragas och till annat ändamål användas. Ståndets enskilda utskott skall tänka på saken och föreslå något framdeles, blef beslutet. Den lika välmenta som enfaldiga motionen om strängare kontroller å ölstugor, förordad af ekonomiutskottet, antogs af de två första, men förkastades af de två andra stånden — i det fjerde efter omständlig diskusBion, som föranledde till votering, den första under denna riksdag. För sista gången åligger det riksstånden att välja ledamöter i revisionen at statsverket, banken och riksgäldskontoret. Utgången af dessa val inhemtar ni af tidningarne. Men jag vill framhålla en märklig omständighet dervid. Presteståndet begagnade tillfället