Göteborgsposten – 26 januari 1866, sida 1

allmänna sedernas förbättring. Dessa reformer äro vinsten af lidelsernas mildring och icke af de otidiga sörändringarne i våra grundlagar. I sjelfva verket, hvad kan det väl vara af för fördel, att i morgon å:er upptaga det, som man i går förkastat? Den folkets entagande underställda författningen af 1852 har åtavit sig, att grunda ett förnuftigt och verkligen efter den rätta jemvigten mellan de olika statsmakterna afvägdt system. Det håller sig på lika långt afstånd trån de båda yttersta gränserna. Med en kammare, hvilken har ministrarnes öde i sina händer, är den exekutiva makten utan myndighet och soljdriktighet; den är utan kontroll, om den valda kammaren icke är sjelfständig och i besittning af de lagliga prerogativen. Våra konstitutionela former, hvilka ha en viss likhet med Förenta Staternas, äro icke bristfälliga derför, att de afvika från Englands. Hvarje folk måste ega institunoner. hvilka motsvara dess anda och traditioner. Helt visst har hvarje regering sina fel, men om jag kastar en blick på det förflutna, lyckönskar jag mig, att efter 14 års förlopp se Frankrike aktadt utåt, lugnt till det inre, utan politiska fångar i sina fängelser, utan landsflyktingar utom sina gränser. Har man sedan 80 år tilibaka ännu icke tillräckligt af regeringsteorierna? Ar det i våra dagar icke ojemförligt nyttigare, att uppsöka praktiska medel till sörbättrande af folkets moraliska och materiela lott? Låtom oss öfverallt bemöda oss om, att med upplysningen utbreda sunda statsekonomiska läror, kärlek till det goda och religiösa grundsatser, lätom oss söka att genom frihet i samfärdseln lösa den svåra uppgiften af de produktiva krafternas rättvisa fördelning och bemöda oss om, att förbättra landtmannens och arbetarens ställning. Da alla i dag med politiska rättigheter försedda fransmän blifvit genom uppfostran upplysta, skola de latteligen insetsanningen och ej låta sig förledas af bedrägliga teorier; då alla de, som lefva ur hand och i mun, hafva sett de fördelar växa, som ett oaflåtligt arbete medför, då skola de bli fasta stöd för samfundet, som borgar dem deras välstånd och personliga värde; slutligen. då alla hafva från barndomen insupit dessa trons och moralens grundsatser, hvilka höja menniskan i hennes egna ögon, då skola de erkänna, att Öfver den menskliga intelligensen, öfver vetenskapens sträsvan, öfver förnuftet (det individuela?) står en ännu högre vilja, hvilken leder de enskildas såväl som hela folkens öden. Anmärkningsvärdt i flera sina delar, emedan det bestämdare än förut låter Napoleon III:s verldsåskådning framträda, synes talet i sin sista punkt antingen vilja temligen ohöljdt proklamera ödesteorien eller ock låta rasen väl mycket spela ötver in på det redigas område.