Göteborgsposten – 25 januari 1866, sida 1

BASTARDEN Af PAUL SAUNIER. — Och detta frågar ni mig, madame! utropade Renaud med värma. Ack, ni gör mig ju i detta ögonblick en tjenst, som jag ej vet huru jag skall kunna vedergälla, jag som ej kan lemna något i stället. — Det är alltför mycken blygsamhet, herr de Francheterre, svarade hertiginnan, ty om jag gifver iden, så är det ni som släpper till er arm, det vill säga, utför saken. Det är för öfrigt möjligt att våra förslag ej så lätt skola lyckas som vi tro. Jag har sagt er att vi ha allt att frukta af denne förfärlige kardinal, som har ögonen öppna öfverallt ..— Så mycket bättre, yttrade Renaud, ty om jag har att trotsa någon fara, skall jag kunna bevisa er att jag är värdig ert förtroende och intresse. — Jag hoppas, att ingen fara hotar er. Begif er således nu åstad, och om ni finner det lämpligt att ändra något i den plan jag underställt er, så haf godheten underrätta mig derom. Hvarom icke väntar jag er jemte er fånge i natt i Fontenay. — Det är öfverenskommet, yttrade Renaud och steg upp. Han tog sina vapen, sin kappa och gick ut. Men ) Forts. fr. N:o 19.