Göteborgsposten – 24 januari 1866, sida 2

— A — Innan jag svarar er är jag tvungen att bedja er ge mig ert hedersord som adelsman på att ni ej, för hvem det vara må, skall upprepa hvad jag nu vill anförtro er. — Jag svär er det på min heder, madame. Hertiginnan berättade honom nu hvad som tilldragit sig i konungens kabinett. — Gör er således inga illusioner, fortfor hon. Denne Landry är en skurk af värsta slag; men vi ha behof af honom båda två, och han måste befrias. — Jala, madame, jag är färdig. — Landry har blifvit kastad i Bastiljen. Det är ett verktyg som kardinalen skall krossa, nu då han ej mera har behof af detsamma. Jag vet ej huru han dervid skall bete sig, men vårt intresse är att söka frånrycka honom detta offer. Tror ni ej detsamma? — Det är min öfvertygelse, svarade Renaud. — Jag har redan tagit alla mina mått och steg, fort for hertiginnan. Jag har vunnit underfångvaktaren, hvilken har nycklarne till hans fängelse, och dessutom lemnar jag till er disposition tvenne min som äro färdiga att tjena er. Landry skall utträda ur Bastiljen klädd som fångknekt. Vår medhjelpare har åtagit sig att skaffa kläderna. Infinn er vid Bastiljen med en en häst och fly med Landry utan att förlora en minut. — Om det är möjligt skall det ske, jag lofvar er det. — För öfrigt, fortfor hertiginnan, alldenstund ni måste komma öfverens med de båda min, som böra ställa sig till er disposition, är det bäst att ni får se dem. Begif