BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. — parbleu! monseigneur, utbrast hertiginnan med stolthet, det skulle blott fattas denna låghet. Kardinalen bleknade men svarade ej. Han gjorde en djup bugning för drottningen, kastade en stolt blick på m:me de Chevreuse och tog ett par steg tillbaka. — Må man föra denne man till bastiljen, befallte han i det han öppnade dörren till vaktrummoet. — Hvad! monseigneur, stammade Landry, bastiljen ... för mig! — Tyst! sade Richelieu i låg ton, frukta ingenting. Kardinalen försvann derefter. Denna oväntade upplösning, den oerhörda djerfhet hvarpå premierministern visat prof gjorde Anna af Österrike helt förvirrad. Hon stod qvar orörlig och grubblande samt frågade sig sjelf om hon ej gäckades af en dröm och om Ludvig XIII verkligen låtit förblinda sig af Richelieus list. Beträffande m:me de Chevreuse så blef hon ej bragt ur fattningen af så litet. — Lugna sig, ers majestät, sade hon till drottningen med ett småleende, det sista ordet är ännu ej uttaladt. 2) Forts. fr N:o 18.