Göteborgsposten – 23 januari 1866, sida 1

skalkens och adelns förtviflan kompletterade hr L. nu sin reservation med uppläsandet af en mängd tryckta och skrifna yttranden, som al ingen åhördes. Då han under tiden gjorde en paus, och man yttrade vändtligen! — så tog den ifrige kammarherren åter till ordet, och bad landtmarskalken att få fortsätta — hvarpå denne med sitt vanliga lugn svarade: Jag har ej förmärkt att någon annan än hr Liljenstolpe har ordet. I borgareståndet rönte förslaget till ny expropriationslag åtskilligt motstånd, men antogs slutligen efter votering, hvadan denna lag nu af tre stånd är godkänd, I presteoch bondeståndet ordades åtskilligt derom att brandstod för å landet afbrända åbygguader icke skulle få lyftas af husegaren, utan komma inteckningshafvaren till godo ett stadgande, som ifall det vunne bifall, skulle föranleda mycket trassel om flera inteckningar funnes i samma sastighet. Också hade ekonomiskottet afstyrkt motionen, och den blef äfven afslagen. Senare på aftonen anställdes af de dertill utsedda elektorerna justitie-ombudsmansval. Alla rösterna (utom en) tillföllo hr Fröman som alltså återvaldes. Detta resultat anser jag hedra både den valde och de väljande. Man har visserligen anmärkt att hr Fröman rär alltför human; men jag tror att han rätt uppfattat andan i den vigtiga institutionen. Han skall icke vara ett rytande lejon, icke nagga domare och embetsmän för småsaker och icke fungera som generalfiskal för den enskilde i sådana fall, då denne sjelf kan utföra sin talan vid domstol. Det är utan tvifvel vida rättare att, såsom hr Fröman gjort, egna sin uppmärksamhet åt nya lagars och örfattningars konseqventa tillämpningar, då itvikelser ske framhålla dessa, och medverka ill behöfliga rättelser, men icke slå ner på en domare och alltid rubricera som ett fel, om denne missförstått ett nytt lagstadgande. Men allmänheten sätter stort värde på rknalloffekter, och då hr Fröman icke velat åstadkomma sådana, så har samma allmänhet icke unnit sig rätt belåten mel honom.