Göteborgsposten – 23 januari 1866, sida 1

Renaud redan vid första anblicken gjort intryck på henne Hans yttre hade för henne uppenbarat allt det mod och den beslutsamhet som bodde inom honom. Hertiginnan var just nu i begrepp att leverera en batalj. Det fattades henne soldater. Hon behöfde ej göra sig någon möda med att värfva Renand, hvars öppna och uppriktiga karakter lätt låtit intaga sig af hertiginnans vänskapsbetygelser. Vid den tidpunkt hvarmed denna berättelse tager sin början voro Anna af Österrike och Marie de Rohan på det högsta förbittrade mot kardinalen, hertigen af Richelieu. Ludvig XIII:des syster hade rest öfver till England att återförena sig med sin höge make; Buckingham hade åtföljt henne. Han hade vid franska hofvet qvarlemnat det ännu färska minnet af hans prakt och slösande frikostighet; han hade kommit de mest beryktade skönheters hjertan att klappa och tillochmed väckt drottningens kärlek — så påstod man åtminstone. Denna senaro omstiändighet begagnades skickligt af Richelieu för att gynna hans planer; han uppväckte konungens svartsjuka och ingaf honom mot Anna af Österrike en kinsla som var närbeslägtad med hat. Historien om juvel-nålar, oförsigtigt gifna af drottningen till Richelieu och af denne på ett besynnerligt sätt tillbakaskickade, hade varit nära att för alltid kompromettera drottningen. Men om hon undgått denna snara som kardinalen utlagt för henne, hade hon ej kunnat öfvervinna konungens brutala svartsjuka och befann sig i ett mer än någonsin öfvergifvet tillstånd. Men derefter kunde följa