Göteborgsposten – 23 januari 1866, sida 1

— —a— AW——— —: Gadee —ö Samtidigt härmed hemsöktes protektionisterna af en ny forargelse. Några af adelns leda möter inbjödo dem på riddarhuset som ville bifalla franska traktaten, till en öfverläggning på hotell Phoenix. Protektionisternas skritkunnige vän vredgades svårliga i Dagligt Allehanda öfver denna inbjudning, och erinrade helt och hållet öfverflödigt derom, att alla voteringar skola, enligt grundlagen, ske med slutna sedlar — likasom något grundlagsvidrigt låg deri, att representanter öfverlade om en fråga, som på riksdagen skulle förekomma: I Fredags afton hölls den ofvannämnda sammankomsten. Den var temligen talrikt besökt. Försigtigheten hade manat industriprotektionisterna att icke ditsända några af sina målsmän. Istället skulle landtbruksintresset tagas på det ömma. Den mera originelle är spirituelle kapten v. Kriemer, som rätt snällt letar upp diamanter i stenkol, men råka lätt vilse inom statsekonomiens område, hade blifvit försedd med en butelj drufsprit frår Cette, och med den skulle nu ett underverk göras. En härvarande handelsfirma, som gör i svenskt bränvin, hade tillverkat åtskilliga kal kyler, för att bevisa det införseln af fransk drufsprit skulle tillintetgöra hela vår inhemska nektarsabrikation. Bland andra kuriositeter i nämnde kalkyler, var, aft frakt, leckage och kommission på drufspriten från Cette beräknats till 73(, öre pr svensk kanna, under det att samma poster på ett lika qvantum svenskt bränvin af samma styrka, hittördt från Sölvesborg, beräknats till 115(5 öre. Dertill kom — hvilket dock förtegs, naturligtvis — att den 8. k. drufspriten hade en så afskyvärdt vidrig smak, att den utgjorde ett verksamt medel till nykterhetens befordrande. Och slutligen befanns, att den ofvannämnde drufspriten här kostade 1: 48 pr kanna, då svenskt bränvin af samma styrka gäller 1: 30 å 1: 32 pr k:a. Man kom också till den öfvertygelsen, att under nämnde kalkyler låg en hund begrafven, hvilket dock icke hindrade den mera godtrogne än skarpsinnige kaptenen att tala mycket vackert om de stora farhågor han hyste för den svenska bränvinsbränningens bestånd, om traktaten kom till stånd. Generaltulldirektören Bennich gendref på grund af den sakkunskap han eger, kapten v. Kremers vackra tal, och visade att traktaten specielt i afseende på den svenska bränvinstillverkningen alls icke var vådlig, men medgaf, att utländskt bränvin möjligen skulle blifva infördt här i missväxtår, då det likväl utan tvifvel vore vida bättre att den knappa spanmålstillgången inom landet användes till föda, in förvandlades till bränvin. Det var egentligen grefve Arvid Posse, som hade infört diskussionen på bränvinsfråsan i stället för på traktatsfrågan, — och med inledning deraf hemställde kammarherre Fannehjelm ganska riktigt om ej den senare ut:jorde det rätta föremålet för sammankomsten. Detta medgafs; men som tiden redan långt ramskridit, så beslöts ett nytt möte längre ram, då bevillningsutskottets betänkande utcommit.