Göteborgsposten – 23 januari 1866, sida 1

BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. — Ack hur skall jag kunna visa min erkänsla? — Vill ni det gerna? — Behöfver jag säga er det, m:me? — Nåväl låtom oss bilda ett offoch denfensivt förbund. Hemlighet för hemlighet, tjenst för tjenst ... vill ni det? — Det är öfverenskommet. Och var öfvertygad att det ej är jag som skall bryta mitt ord. — Icke heller jag, yttrade hertiginnan. Kom! XII. I hvilket Landry slutligen uppträder. Puylaurens hade ganska riktigt anmärkt, att hertiginnan af Chevreuse utan tvifvel värfvat en rekryt. Utan att just veta hvilka bedrifter Renaud utfört, hade hon med qvinnans ofelbara instinkt anat, att den unge gardeslöjtnanten ej för intet vunnit Puylaurens tacksamhet och Gastons beskydd, hvilken senare vanligen var föga entusiastisk för någon menniska. Dessutom hade 7) Forts. fr. N:o 17.