Från Norge hafva vi erhållit den föga hugnande underrättelsen, att dess storthing förkastat det kongl. törslaget om hållandet af årliga storthing, i stället för hittills bestimda treåriga. Vi beklaga uppriktigt, att den numera för Norden så vigtiga frågan erhållit en utgång, hvilken synes oas desto mera förvånande, som ej allenast Norges inre angelägenheter, utan älven afseendet på en samtida utveckling med den hädanefter årliga svenska riksdagen borde ha gifvit anledning till ett alldeles motsatt beslut mot det storthinget fattat. Det är en obestridlig vinst för ett land att kunna utöfva den noggranna kontroll öfver den allmänna förvaltningen och dermed äfven medelbarligen öfver riktningen i regeringens både inre och yttre politik, som ligger uti sammankallandet at årliga representationer. Också har hvarje folk, som befinner sig i åtnjutande af konstitutionela styrelseformer, skyndat att tillegna sig rätten af årligt sammanträdande representantförsamlingar. Här i landet har, som bekant, frågan äfven varit väckt, tills den nu ingick i det nyantagna kongl. representationstörslaget. Redan af detta inre skäl voro vi temligen öfvertygade om, att frågan om de årliga storthingen icke skulle stöta på några farliga hinder, och vi gladdes i hoppet att hädanefter få se Sveriges och Norges represene;kztt:: —— cons um