Göteborgsposten – 20 januari 1866, sida 1

hhelsas annorlunda än som en värdig prestinna i konstens tempel. I veckan efter nästa lärer fru B.-N. komma att uppträda ännu 1 å 2 gånger. Under den stundande veckan kommer åter en täck och intagande bukett af Terpsichores fagra döttrar att piruettera sig in i allmänhetens bevågenhet. Att döma af den ovanliga gunst, som hr Selinders ungdomliga skara alltid här åtnjutit, af det entusiastiska bifall, som egnades det lilla, men utmärkta sällskapet från Köpenhamns balett, som gästade oss för omkr. 5 år sedan och bland hvilka Juliette Price strålade som en stjerna bland alla tärnor små, torde denna art af skön konst här stå i icke ringa anseende. Antagligen skola dertöre de få föreställningar, som komma att gifvas af dessa de mest framstående förmågorna vid vår kungliga svenska scen, blifva så talrikt besökta som de utan tvifvel förtjena. Medan vi äro inne på kapitlet om teatern, taga vi oss friheten att ännu en gång påpeka det förargelseväckande oskick, som ännu, tyvärr, nästan hvarje gång förekommer i vår teatersalong, att nemligen en och annan ungberre, och bland dem till och med sådana, som vilja räknas för connaisseurer, när en opera lider till slut, med buller och bång och utan att låtsa om de omisskänneliga uttrycken af förtrytelse omkring dem, aflägsna sig från sina platser, samt under majestätiska trampningar och slående i dörrarne försvinna ur salongen. Äro dessa herrar så fasligt rädda om sina öfverplagg, så kunna de ju taga dem med sig in i salongen, der de ofta nog kunna behötvas. Skall det åter vara ett kärt tillsalle att få visa en inbillad öfverlägsenhet, torde den öfriga publiken likväl till slut kunna hitta på något medel att näpsa den. I händelse ni befinner er i den lyckliga omständigheten att vara egare till någon individ af menniskoslägtets trognaste vän, hunden, och har era bopålar i Carl Johans församling, bör ni i dag på f. m. vara betänkt på att erlägga skatt för det älskliga djuret, eljest kostar det er dubbla summan och lite till. I som dväljens inom stadens murar (en retorisk figur!), I hafven deremot respit till denna månads utgång, men då måste vid enahanda påföljd kräket vara inregistreradt i den behöriga boken och försedt med märke för det löpande året, som det heter i Drätselkammarens tillkännagifvande. Ergo, rätter eder derefter!