Göteborgsposten – 19 januari 1866, sida 2

bekräftat, och hvilket andra personer, säger man, skulle I kunna utsprida för egen räkning, invände Boisrobert. — Jag ser, yttrade Richelieu, i det han rynkade ögonbrynen, att du bättre känner skandalen än den romerska ritualen. — Jag nekar ej dertill, monseigneur. — Nåväl, hvilka anmärkniagar har man, nämnde småsak oberäknad, ha att göra mot mitt förslag? — Ifrån det ögonblick som monseigneur betraktar det som en småsak — Boisrobert lade vigt på detta ord — har jag ingen anmärkning att göra. — Nå godt! Jag kan således räkna på dig för att sondera Monsieurs afsigter. — Saken är skabrös, yttrade abbn, i det han skakade på hufvudt; men jag har dock haft liknande saker om hand förut ... — Jag litar på din skicklighet, fortfor kardinalen. — Och, frågade Boisrobert, är det på framgången af mitt företag som mitt abbotsstift beror? — Du sade det! — Hm! mumlade abben i tvislande ton. I detta ögonblick öppnades och en betjent anmälde: — Baron de Francheterre. — För in honom, sade Richelieu. Derefter yttrade han i låg ton till Boisrobert: — Säg till Laffeymas att han ställer sig bakom detta dörrförhänge. Tillägg att jag tillåter honom se men förbjuder honom att höra. Gå, och kom ihåg hvad jag sagt dig .-.-. dörren till kabinettet