Äd-—SD -— 1— NA — — Jag har tänkt derpå och tror mig ha beredt mig på den saken genom att ge honom en hustru som jag sjelf valt. — Och som skall frigöra sig från ert välde i samma ögonblick som hon intagit den ställning hon enersträfrvat! yurade Boisrobert utan att öfvergifva sin nonchalanta hållning. — Men om hon är intresserad af att nin makt för hvarje dag växer? frågade Richelieu och lirade med ögonen. — Dertill behöfdes att hon vore förbunden med er genom blodsband. — Hvem säger dig väl motsatsen? — M:me de Comballet! utropade Boisrobert i det han plötsligt lemnade den likgiltiga hållning han dittills iakttagit. — Hvarför icke? — Ers excellens skämtar genmälde abben. Det är omöjligt! — Och om jag talade allvursamt? — Jag skulle öppet svara er, att ert förslag ej har stora utsigter för sig. — Hvem skulle sätta sig emot det? — Hvem? ... stammade Boisrobert. Allt ... händelserna ... Och sedan pratet vid hofvet. M:me Comballet skall, säges det, sedan lång tid tillbaka ej ha några tjusningsmedel som äro hemliga för Odåhornas konung. — Förtal, min bästa abbe, barnsligheter! — Ett förtal som Gaston hundrade gånger för mig