fordringar är i det stora en källa till myc-): ket af den oro, som för närvarande upprör det politiska verldshatvet. Man har bibehållit alla den gamla tidens former, men låtit den inneboende meningen försvinna. Man har låtit själen fara och balsamerat kroppen, i stället att man bort hylla ett alldeles motsatt förfarande, bibehålla meningen och grundsatserna, ändra och ombyta endast de förgängliga formerna. Så omgifves vi i vårt nya statsskick af döda bilder.) Och man yrkar alltjemt, att dessa bilder äro vördnadsvärda, att det är dem vi böra falla ned för och tillbedja, emedan våra fäder genom dem uträttat så stora ting. Men man glömmer, att de då voro lefvande; man glömmer, att det är den eviga anden blott vi skola tillbedja. Detta är till en del tvisten för dagen, M. H., en tvist, som få förstå, tvisten mellan bilderna och anden, mellan kulturens katolicism och protestantismen, en tvist, som får en hög betydelse i detta ögonblick, då vi snart skola fira minnet at andens seger öfver de döda bilderna i en annan region än tankens. ) Vi antaga, emedan vi så gerna önska det, att verkligen den anda, som dikterade dessa den genialiske hådangångne tänkarens och talarens ord, ännu lefver qvar hos något antal medlemmar af Lunds studentkår, ehuru vi måste på grund al ofvan anforda derjemte antaga detta antals underlägsenhet och ringhet 1 jemförelse med de medlemmars, hvilka genom sitt sändebret ställt sig i opposition mot det nyinförda statsskicket, som kullkastat hvad Agardh så träffande kallar de döda bildernaoch ombytt de förgängliga formerna. Men hvad betyder denna opposition, om icke det, att den ungdom, som hädanefter kommer att der insupa de föreställningar och verldsåskådningar, hvilka sedan skola utgöra grundvalen och stödjepunkten för dess framträdande i det praktiska lifvet, medvetet eller omedvetet, afsigtligt eller oatsigtligt, erhåller en politisk trosriktning, hvilken ej sammanfaller med det verkliga samfundets utveckling, ej ens löper parallelt med denna, ja tillochmed icke går i en annan linie framåt, utan har en tillbakasluttande bana, en reaktionär, och vänder sig emot den väg folket sjelft vill gå. Detta är det farliga, detta är det väsentliga uti hela den strid, som det beryktade sändebrefvet upprört, och det kan ej borträsonneras, huru mycket man än försökt vrida om det hela, för att öfverskyla denna så otörsigtigt blottade punkt. Det är häri vi med beklagande funnit, att Lunds akademi, eller åtminstone de ledande derinom, vill förfäkta medeltida institutioner och betraktelsesätt gentemot den nyare tidens anda samt samhällets verkliga krat och behof. Från Lunds akademi skola fortfarande utgå de män, hvilka skola bilda förnämligast i södra delen at landet dess intelligens och öfvertaga utöfningen al det allmännas tjenst. Om nu dessa, hvilka skola bära intelligensens fana och bekläda statens embeten, träda ut i lifvet med åsigter stridande mot folkets, skall oenighet följa och antingen den gamla schismen mellan byråkratien och folket ånyo blossa upp, eller ock folket sjelft så småningom ledas in på reaktionära banor, hvaraf skall följa schism i ännu större utsträckning samt hälttiga partistrider. Vi vilja icke säga, att detta ovilkorligen skal bli följden af vår sydsvenska ungdoms fortfarande utbildning vid den akademi, af hvars studentkår medlemmar kunnat, utan dement och derför sannolikt äfven utan synnerlig opposition, uttala sådana reaktionära satser som. de, hvilka finnas innelyckta i ofta åberopade sändebret. Men det kan ske så, och blotta möjligheten eller måhända rättare sannolikheten häraf är tillräcklig, att gilva oss fog till den förklaring, vi förut en gång uttalat, at hvarje tamiljetar gör orätt, som, i händelse han kan undgå det, sänder son eller söner till ett universitet, hvarest han kan befara, att der eller dessa skola insupa föreställningar, stri dande ej blott emot tidsandan och hvad har sjelf anser rått, utan äfven mot det bestående statsskicket och dess utveckling på den bana å hvilken det ändtligen efter långvarig kamj och genom en mäktig påtryckning från hel: folket inkommit. Detta är detta?, och det är härtill v skola hålla oss. Vi nämnde, att man sökt bortvränga sjelf va det rätta saksammanhanget, genom att flytt: tvisten in på andra områden, der man ej skyt att med list gå till väga, för att ställa Lund: