Göteborgsposten – 19 januari 1866, sida 1

Med lika långsamhet vände munken tillbaka och lät sig nonchalant falla tillbaka i en fåtölj. — Jag sade dig det redan igår, Boisrobert. Omständigheterna äro svåra. Är du sinnad att tjena mig? — Har jag ej redan gifvit ers eminens bevis derpå? — Jag påstår ej motsatsen ... men du har ibland ådagalagt en viss likgiltighet ... — Dertill skulle man kanhända böra söka felet hos er sjelf, Monseigneur ... vågade abben infalla. Vid målet för mina sträfvanden i ers eminens tjenst har jag ej ofta funnit hvarken abbotstift eller andra sysslor. I — Har jag ej lofvat dig det i Livry? — Jo. Men det är ej annat än ett löfte. — Och om jag gjorde det till verklighet ? 2 — Då skulle jag säga att ers eminens vet att belöna den sanna förtjensten. — Hör man på bara! utropade Richelieu. Vackra förtjenster du har, i sanning! Äta, dricka, sofva! Ett I ständigt fråsseri! Och en löslighet i sederna! ... — Nå dessa äro felena! genmälte Boisrobert utan den minsta förvirring. Men ... finnes det ej en enda förtjenst? — En viss intelligens, jag erkänner det .. — Sålunda kommer jag att få detta abbotstift? — Du skall få det, om du lyckas. — Hvad skall jag göra? — Jag talte två ord med dig derom i går. Den mission jag hade uppdragit åt Laffeymas skulle ha underlättat utförandet af mina planer. Ty det är en sak som