Göteborgsposten – 18 januari 1866, sida 1

Jemval 10Smummcr 101SAIJas 4 912 — — — tsigt för ÅSkyddspatronerna att kunna åter å oss derifrån under ett visst antal år. Deh a fruktat, och thetta med rätta, att denna tid: kall vara tillräcklig att stadga omdömet och lara allmänhetens blickar för den fria täflans ich det obehindrade varuutbytets gagn. Derför — och ingalunda derför att de franska förlragen helt och hållet öppna landet för frihanleln, ty dit ha vi ännu ett godt stycke väg — skulle desamma med all makt motarbetas. Bevillningsutskottet, inom hvilket frågan först skulle komma före, blef, tack vare de lifligaste ansträngningar, från början tvetydigt sammansatt, så att man med fog kunde hysa tvifvelsmål om, huruvida frihetens sak här skulle vinna seger. Presteståndets medlemmar voro afgjorda motståndare till fördragen och genom den skicklighet hvarmed man hopblandat så alldeles skiljaktiga och olikartade intressen som tabriksoch jordbruksintresset, för hvilka båda i gemenskap man ropade på skydd, trodde man sig kunna räkna å protektionisternas sida äfven på bondeståndets medlemmar inom utskottet. Protektionisternas sakförare N. D. A. talade ock då med tvärsäker ton om, huru allmän oppositionen mot regeringen var i denna fråga, och då före Jul den afdelning inom utskottet, som skulle främst yttra sig i frågan, tullafdelningen, för sin del atstyrkte tördragens antagande, samtidigt med det en ledamot i bondeståndet törklarade anledning till anmärkning emot statsråden förefinnas i följd af fördragen, jublade man inom protektionismens läger och trodde sig stå vid qvällen före en stor seger, och det är möjligt, att utskottet röstat emot fördragen, om det då genast in pleno företagit trågan till behandling. Men det timade ett uppskof, som varit af helsosam verkan. Medlemmarne af bondeståndet ha härunder inhemtat kunskap om, att de franska fördragen alldeles intet ha med det önskade skyddet för jordbruket att skaffa; att hela ärendet egentligen tillhör den ekonomiska delen af lagstiftningen, i afseende på hvilken regeringen eger rätt att regera o. s. v. Det vacklande som nu började förmärkas inom detta stånd, har tydligt återspeglats i det stigande raseri, hvarmed man från protektionisternas sida angripit regeringen och isynnerhet finansministern. Detta raseri har isynnerhet varit märkbart under de senare dagarne före d. 15 d:s, då bevillningsutskottets plenum skulle börja sina förhandlingar i ärendet. Det har varit ett återupprepande af de konservativas hållning dagarne före representationsretormens genomförande. Ju svagare man kännt sig inom skyddslägret, desto mera uppblåst och frenesisk har tonen varit derstädes. Man har visIserligen icke åter talat om medregent, men man har i dess ställe öppet i tryck framhäft, huru på finansministern tynga millioners förbannelser. Ifrån den stunden vi läste i N. D. A. detta våldsamma utbrott, kände vi oss temligen förvissade om sakens utgång, till en början i bevillningsutskottet; ty det är dock en sanning, att den, som verkligen känner sig stark, som har en fast botten i öfvertygelsen om sin saks sanning, äfven är så moraliskt viss om dess slutliga seger, att hans inre lugn afspeglar sig i hans yttre värdiga hållning. Frenesien deremot tillhör dem, som vilja nedtysta sina egna tvifvelsmål med att tala i säÅker ton, liksom den skumrädde i mörkret ofta, för att mildra sin fruktan för de leda gastar gällt stämmer upp en chanson å la Rabelais Utgången har äfven åter bekräftat riktig -I heten i denna erfarenhetssats. Sistlidne mån. dag börjades i bevillningsutskottete plenum söfverläggningarne om ofta nämnda fördrag Diskussionen har varit både liflig och sakrih eamt å ömse sidor förts med mycken värma Af kända talare ha ej mindre än sex prester