Göteborgsposten – 18 januari 1866, sida 1

— —— !! —ae indock an, om den deponent, som med bästa ilja fullgör sina förbindelser, kunde med vissdct påräkna att genast återfå sina penningar ller säkerheten vid fartygets framkomst, men å är långt ifrån förhållandet. För att återfå lem, måste han nemligen hos polismyndigheen förete svenska konsulns protokoll öfver len undersökning denne åligger anställa omvord vid fartygets ankomst, och om då, på rund af hvad protokollet innehåller, anledning förefinnes att med hänseende till möjliga ansvarsoch ersättningspåståenden låta säkerheten qvarstår, så utlemnas densamma icke förr än 1 år, om resan gällt någon ort hitom Goda Hoppsudden ller Kap Horn, och 2:ne år, om den gällt afägsnare ort, efter nedsättningsdagen, ifall nemligen under tiden vederbörligt bevis ej blifvit företedt att ansvarseller ersättningsyrkande i laga ordning mot deponenten anhängiggjorts. Och huru lätt en sådan anledning att qvarhålla säkerheten kan gifvas, inses deraf, att emigranten får hos konsuln anföra klagomål, då han anser sig icke hafva åtnjutit sin rätt och de förmåner honom tillkomma, samt att konsuln, äfven om klagomålen icke med ringaste bevis styrkas, ej kan undgå att anmärka desamma i undersökningsprotokollet. Blott tillfölje deraf att en enda emigrant — författningen gör nemligen ingen skilnad med afseende å de klagandes antal — ej funnit sina måhända öfvordrifna anspråk tillfredsställde och deröfver klagar, kan således deponenten riskera att icke på ett par år återfi sin säkerhet, äfven om den klagande ej har något allvar med sitt klagomål; och börjar emigranten derom rättegång, är deponenten underkastad detta äfventyr än vidare under en obegränsad tid, ty rättegångar här i landet kunna, som bekant, räcka ganska länge. Kommer då dertill, att en annan emigrant vänder sig med sina klagomål mot skeppsbefälhafvaren i det främmande landet, hvarföre hinder icke möter, så kan det inträffa, att redaren både får sitt fartyg belagdt med qvarstad ute och sin hemma nedsatta säkerhet qvarhållen medan möjligen helt och hållet obefogade rättegångar mot honom fullföljas. Månne en skeppsredare kan utsätta sig för ett sådant äfventyr? Den mängd formaliteter, som författningen öreskrifver, såsom besigtning och, i händelse al missnöje dermed, öfverbesigtning af fartyget, läkareundersökning, kontrakternas och passagerareförteckningens uppvisande och granskning, undersökning af polismyndigheten för meddelande af bevis att hinder icke möter för fartygets utklarering, upprop ombord vid afresan, allt med thy åtföljande vederbörlige anmälanden, är ock afskräckande, ty det får erkännas, att de icke äro egnade att befrämja len fortkomst, som är ett oeftergifligt vilkor ör att sjöfart numera skall blifva vinstbringande. Fråga kan äfven göras om rättigheter och skyldigheter emellan omigranten och redaren blifvit jemnt afvägde. Redaren är nemligen -kyldig att med eget, eller, om detta förolyckas, med annat fartyg sortskafla emigranten till bestämmelseorten samt att underhålla honom i nödhamn under fartygets reparation och i afgångsorten om fartyget af hvad hinder som helst uppehålles öfver den bestämda afseglingsdagen; men om utvandraren, genom eller utan eget förvållande, blifver sjuk och tillfölje deraf ej kan, eller, för betryggande af det allmänna helsotillståndet ombord, ej får medfölja fartyget, eger denne och medlemmarne af hans familj att återfordra den erlagda passagerareafgiften, efter atdrag af godtgörelse för redan åtnjutet herberge och underhåll. Redaren får således ensam bära följderna af alla händelser, som hindra honom från att fullgöra sin förbindelse, men detta gäller ej för WA — —