Göteborgsposten – 18 januari 1866, sida 1

Kardinalens småleenden. Följande morgon satt Richelieu tankfull i sitt arbetsrum. Fördjupad i sina reflexioner hörde han ej ljudet af Boisroberts steg på den tjocka mattan. — Ja! utbrast han beslutsamt. Det är oåterkalleligt beslutadt! Denna enda resurs återstår mig! — Förlåt, Monseigneur, sade Boisrobert afbrytande premierministerns reflexioner, ers emiuens tycktes igår vara mycket angelägen om att få veta hvem den adelsman var som åtföljde Monsieur på jagten? — Och det är detta du kommer för att underrätta mig om! svarade Richelieu i det han höjde på axlarne. — Utan tvifvel, stammade Boisrobert. — I så fall kan du återvända samma väg du kom mit, ty jag vet redan allt hvad jag ville veta. (Forts.)