Göteborgsposten – 17 januari 1866, sida 2

Mariebergs h. artilleriläroverk. Till adjutant vid detta läroverk har af generalsälttygmästaren blitvit förordnad löjtn. vid Wendes artillerireg. G. H. N. Thestrup. Örebro teater kommer att under inst. Hindersmessa upptagas at hr Elfforss teatersällskap. En olycksbändelse passerade Onsdagen i förra veckan å Ystads-Eslöts-jernvägen, i det tvenne arbetskarlar, hvilka voro posterade vid ett par grusvagnar, som tidigt på morgonen skulle afbemtas 2, mil från staden af ett lokomotiv, vid dettas tillstötning med vagnarne, genom egen oförsigtighet kommo under en af dessa, med den olyckliga påföljd, att den ene karlen fick en del af ena benet och den andre en del af ena armen krossad. Karlarne vid vagnarne voro 5, af hvilka de 2 sutit upp på eftersta vagnen och de 3 öfrige ställt sig bakom densamma för att söka skydd mot den rådande stormen. Den ene at de stympade karlarne var en af dem på vagnen sittande, hvilken var oförsigtig nog att vid lokomotivets ankomst hoppa ned på banvallen, hvarvid han föll in på ena, skenan. De olycklige — den ene om ett par och syrtio och den andre om tretio års ålder — intogos genast på Ystad sjukhus, der de samma dag undergingo amputation. Hvarken lokomotivföraren eller någon annan person utan endast de olyckliga offren sjelfve lära ha varit vållande till den timade olyckan. Varning för emigranter. I ,GefePosten läses: Från flera af de från Skog socken förlidit år till Amerika emigrerade personer hafva åter anländt bref, af hvilka framgår, att de flesta äro ångerköpta och gerna ville återvända, om de kunde. En och annan af dem, som blifvit alldeles redlösa, ligga nu Newyorks fattigvårdsanstalter till last. Flere hafva dött, antagligen af ovana vid klimat och arbete. Borta är bra, men hemma är bäst, erkänna nu brefskrifvarne af allt hjerta. Om Stockholms Börs lemnar BörsTidningen följande dystra skildring: Man talar om att Stockholms handel är i tillbakagående, och vi måste tyvärr medgifva att detta är sannt. Ja, Stockholms handel är verkligen i tillbakagående och skall så småningom helt och hållet aftyna, om icke sådana mått och steg vidtagas som gjuta den friskhet i dess inre väsen, som ensam är mäktig betrygga dess icke allenas: tillvaro utan ock framtida förkofran. .. Det är just som exemplet med ynglingen, mannen och gubben möter oss, gubben, som med en ihärdighet värd en bättre sak söker att förhindra allt undanträngande af det gamla bestående, som först mötte honom då hans förstånd mognat tillräckligt för att kunna fatta en öfvertygelse och som han troget tillbedt under hela sin bana, envist undanskjutande alla försök att få honom att begripa det den yngre generationen, som har lifvet framför sig, äfven har rätt att ordna de förhållanden under hvilka detta lif skall tillbringas på ett sätt som bäst öfverensstämmer med de nya fordringar som framträdt sedan den äldre generationen trädde ut i verlden. Hvad blir följden? Jo, att krafterna splittras, att det föråldrade och gamla, antingen genom den negativa kraft som vanans makt skänker dem lyckas helt och hållet förqväfva de nya, friska och tidsenliga sträfvandena eller ock i sämsta fall för längre eller kortare tid lyckas undertrycka dem. Striden utkämpas till ingens båtnad, endast samhället lider deraf! Det är en strid af liknande art som försiggår inom korporationen Stockholms Börs, en strid som fortgått allt för länge och som hotar att så småningom helt och hållet underminera och försvaga denna institution hvars verkningar, om dess krafter koncentrerades, kunde bli oberäkneligt stora. Det är denna strid som, oafsedt de lokala förhållandena, slutligen skall drifva det derhän att Stockholm som handelsstad skall förlora a l betydenhet. Det är denna strid som qväfver och undertrycker de många yngre talanger som onekligen finnas å Stockholms börs, och slutligen är det denna strid som åstadkommit de sorgliga transaktioner och kombinationer som under den senaste tiden sett dagen i anledning af de Holmska och Tantoeska förhållandena. I stället för att hålla enigt tillsammans har man splittrat sig, och denna splittring har varit så uppenbar, så markerad, att det, om vi så må kalla det, konservativa partiets hufvudman sjelf erkänt det genom att engång yttra till oss: Min herre tillhör icke vårt kotteriå. Det är sorgligt, men det är sannt! Vi skulle kunna uppdraga flera paralleler som visade vårt tillbakaskridande under det att andra gå framåt, men då det ligger en sorts förödmjukelse i att länge uppehålla sig vid dessa ämnen, vilja vi endast omnämna några få. Då se vi till en början Göteborg. Hvilka stora framsteg har icke denna blomst ande stad under de senaste tiotalen af år gjort, och hvilken rik framtid har den icke framför sig! Men der finnes också enighet inom börsen, och hvad tiden fordrar det vill också denna börs. Hvem är det som tar initiativet i alla kommunala frågor? Hvem var det som väckte förslag och först satte i verket deputationernas afsändande till regeringen, ja, man skulle kunna fråga hvem det är som åstadkommer allt godt och tidsenligt som sker i denna stad, och man skall endast få ett svar: börsen, Det har dock icke varit alltid så. Den stora kredit som Göteborgs börs nu så allmänt och rättvist åtnjuter var för icke länge sedan underordnad Stockholms. Så t. ex. är det en känd sak att omkring 1830-talet måste . umanan A ÅAaArhavta 2