Göteborgsposten – 15 januari 1866, sida 1

Jr lyte 1 44 22 WLWl— —— hvilken först egt tillräckliga vetenskapliga ojelpmedel för att utveckla den. Ett bland le vigtigaste af dessa hjelpmedel är den hygieniska statistiken, genom hvilken man eger on utväg att närmare blicka in i olika platsers sjukdomsförhållanden, och om man ej alltid vinner fullt säkra resultater, så ega de dock praktiskt värde, om också blott såsom kontroll öfver värdot af de sundhetsåtgärder som blifvit vidtagne. Den vigtigaste frågan inom hygienen är den om det helsofientliga inflytandet af förruttnade organiska ämnen. Denna fråga sönderfaller i tvenne: den ena huru effluvierna från dylika framkalla sjukdomar, den andra huru dessa effluvior kunna bortskaffas och hvad som i olika länder blifvit för detta ändamål gjordt. Att en mängd smittosamma sjukdomar befordras genom oslluvierna från törruttnande ämnen är ett axiom, men en annan tråga är, huruvida originen till dessa sjukdomar alstras spontant i dylika ämnen eller ej. Man har trenne klasser af smittosamma sjukdomar. Den första är en klass som synes direktast framkallas af utdunstningarne från ruttnande ämnen. Den ena sjukdomen inom denna klass kan meddela en smitta, som yttrar sig i en annan sjukdom inom samma klass. Exempel på sådana sjukdomar omnämndes. En annan klass är den i hvilken smittan blott kan framkalla samma sjukdom som den smittande eger. kExempel härpå äro kolera och tyfoidseber. Dessa sjukdomar befordras liksom de förra at utdunstningar från ruttnande ämnen eller af förskämdt vatten. Äfven härpå anfördes slående exewpel. Man vet emellertid ej, om i de ruttnande ämnena för dessa sjukdomsgrund af sig sjelft uppstår. Man har, der kolera m. m. framkallats, ej i ruttnande ämnen kunnat finna kemisk olikhet med andra sådane ämnen; måhända beror ock sjukdomen på närvaron af något lefvande molekulärt sjukdomsfrö, hvilket ej af kemien kan upptäckas. Den tredje klassen af sjukdomar äro de hvilka sprida sig genom direkt smitta från individ till individ, en smitta hvilken dock ej alltid kan följas på spåren, hvadan det ibland ser ut som om sjukdomen uppstode utan contagium. At hvad som blifvit sagdt ser man emellertid, at hvilken utomordentlig vigt för sundheten det är att göra förruttnade ämnen oskadliga. Tal. öfvergick också nu till ämnets praktiska afdelning, beträffande renhållningen, hvars dubbla uppgift är att åt iorden återsilva dess förlorade näringsämnen och att betria menniskor och djur från skadliga utdunstningar. Principen för renhållningen är att ulla excreta och alla förruttnade ämnen böra så behandlas, att de ej komma i beröring med den luft vi inandas eller med vattnet vi dricka eller med marken hvarpå vi bygga. — På denna princip har man grundlagt de olika renhållningssystemerna, af hvilka tal. gaf en intressant framställning, som dock utrymmet förbjuder oss att här återgitva. Resultatet blet att tal. obetingadt förkastade kloaksystemet. Af de mera fördelaktiga systemerna gaf tal. icke bestämdt företräde åt någotdera, men yttrade att ehuru desinsekteringssystemet till hvilket pudrettberedningen hörde, ännu ej bevisat sig vara fullt praktiskt, torde detsamma dock för våra förhållanden gifva goda resultater. Sedan tal. afslutat sitt föredrag nedsteg han från ordförandestolen och helsade såsom ordförande för innevarande år d:r C. F. Ewert, hvilken svarade med några ord. Äfven för innev. år hade d:r Rabe blifvit utsedd till sekreterare.