Göteborgsposten – 12 januari 1866, sida 1

De nyaste upptäckterna och teorierna om koleran. (Ur 4All the year round.) Hela menskligheten utgör blott en enda familj, ett otaligt brödraskap, hvars enskilda medlemmar stå till hvarandra i ett ömsesidigt solidariskt ansvarstörhållande. OUnder de sista 30 åren har man frågat sig: Hvad, är kolera? Hvaraf kommer den? Huru kan man förebygga dess återkomst? Huru kan man bäst törsvara sig emot dess angrepp? Vi kunna förbigå hypotetiska, i drömmar eller fördomar grundade föreställningar om dess ursprungliga orsaker. Vi kunna ej tro, att det är Försynens hand, som straffar oss för våra onda gerningar. Försynen är rättvis, och så många hederliga menniskor ha dött i kolera, så många skurkar ha sluppit ifrån eller öfverlefvat den, att man måste förkasta denna gudsfruktiga förmodan. Vi kunna ej heller tro, att koleran skulle vara ett naturligt medel att hindra folktillväxten från att öfverskrida alla gränser. Man har varit nog dåraktig och sagt: Vi beböfva ett godt krig; vi skola snart icke mera veta, huru vi skola packa oss tillsammans; Europa är för tätt befolkadt. Men det finnes intet krig, som är godt. Krig är en af de oförnuftigaste handlingar, som vår barnsliga humanitet begår. Det finnes dessutom alldeles icke för många innevånare hvarken i Europa eller annorstädes, Vi bruka blott en tiondedel af det beboeliga jordklotet, och vi skära halsen af hvarandra, i stället för att uppodla resten. Isanning, menskligheten är ett intelligent slägte! Det är armodet, och den svaghet detta alstrar, det är utsväfningar och egenkärlek, som åtaga sig uppdraget att inskränka folknumerären. Det behöfves hvarken krig eller