Göteborgsposten – 12 januari 1866, sida 1

— Och detta endast för ett bösskott? frågade Renaud i tviflande ton. — Vet att det bösskott hvaraf ni tyckes göra så liten affär kan bli det första steget till er lycka. Konungen är stor älskare af jägare. Hvem helst som presenterar sig för honom under dylika auspicier är säker om sin framtid ifall han lägger sig någorlunda vinn derom och om ni är aldrig så litet fintlig ... — Jag skall göra mitt bästa, det lofvar jag er! afbröt Renaud. Jag är just hitkommen för det. — I det fallet bör ni taga er några timmars hvila. Monsieur har uppdragit mig säga er att han väntar er till supån och att han i afton ämnar presentera er i den kungliga cirkeln. Der finnas damer, de äro vackra, koketta . . Renaud gjorde en åtbörd af likgiltighet. — Ja, jag vet att ni älskar på annat håll! återtog herr de Puylaurens leende, men det är ej något skäl att vara rädd för andra fruntimmer. Ni har hufvud, hjerta, utseende ... På min ära! resten blir er ensak. Au revoir sof godt! — Och ni sjelf? — Åh, hvad mig beträffar så är jag väntad på annat håll; annars skulle jag ej lemna er. Vid dessa ord utgick Puylaurens i det han på Renaud kastade en betydelsefull blick, gnolande en kärlekssång af Clement Marot. Hans röst tystnade småningom, men utan tvifvel tänkte äfven Renaud på den han älskade, ty han fortsatte mekaniskt den romans som Puylaurens börjat.