Göteborgsposten – 12 januari 1866, sida 1

lagt sig, är något enstaka tecken till att er af de båda tyska stormakter, som råda i hertigdömena, neml. Österrike i Holstein, skulle vilja inkalla de holsteinska ständerna. Hvad som jskulle vinnas härpå, förstår jag icke, om Preussen icke jemväl sammankallade ständerförsamlipgen i Slesvig; men det är föga troligt, j emedan dessa båda församlingar endast skulle blifva skådeplatsen för en permanent augustenborgisk demonstration, och det ligger ej i Preussens intresse. Det tros emellertid, att Hansen-Grumbye, schlesvigholsteinare sans peur, under sitt nyligen gjorda besök i Nordslesvig velat vinna detta för planen om ständerförsamlingens inkallande, ehuru de danskt sinnade ej gått in derpå, ty i denna församling; med dess öfvervägande tyska majoritet skulle danska, nationaliteten icke komma till någon rätt, men de danska slesvigarne skulle genom sin tillstädesvaro deremot trycka ett slagg officiel stämpel å befolkningens sida på ett förhållande, som denna anser olidligt. Ryktet har också genast vid sin födelse dött bort, men personalunionens spöke frukta ännu fortfarande äfven de ersarnaste politici. i Jag torde böra fästa eder uppmärksamhet på den rysk-tyska organen Kronen härstädes, hvilken mer än en gång är uppsamlingakärlet för de många afloppsrännorna från ryska beskickningen. Bladet synes hafva bland andra uppgifter ätven den, att gång efter annan i publikens ögon förringa Sverige-Norges verkliga kraft och motståndsstyrka samt underhålla tron på fördelarne för de skandinaviska; rikena att ställa sig under ryskt skyddskap, framställande oss alla som en blott munsbit för den ryske storätaren. Då den af Nordiska Nationalföreningen i Stockholm utgifna törtjenstfulla broschyren om Skandinaviens försvarskrafter af Julius Mankell annonserades härstädes och tycktes väcka någon uppmärksamhet, isynnerhet sedan den outtröttlige skandinaven Rosenbery omnämnt boken i Feadrelandet, var genast Kronenframme, för att slå kallt vatten öfver den förtröstansfulla tillit, som boken framkallade genom sin klara och öfvertygande bevisning om, att den skandinaviska Norden kan enigt och gemensamt försvara sig mot hvarje påträngande fiende. Det ryska bladet på danska språket kom genast med ett grin å la Griine och förklarade, att det vore bäst för Skandinavien att taga skeden i vackra hand och att Sverige-Norge borde godvilligt, för att icke sedan nödgas, afstå Finnmarken åt Ryssland, som måste fram till Vesterhafvet och helt säkert skulle till gengäld Åskydda Norden mot fiender. Det är med sådana tankar man umgås i kretsar, för hvilka hofluften ej är så alldeles främmande. I förbigående må nämnas, att ifrågavarande Mankellska broschyr sannolikt kommer att på danska öfversättas, för att intagas bland Blade til menig mand fra danske skandinaver och sålunda erhålla allmännare spridning härstädes; åtminstone kommer den att läggas till grundval för något nytt n:o af dessa Blade. Men nu till något annat. Att Ole Bull anländt hit, känner ni förmodligen redan. Han skall vara engagerad af Kasinos direktion, och det är otvifvelaktigt att publiken skall med entusiasm helsa den genialiske vioinisten, då han låter stråken flyga hän öfver strängarne. På Folketeatern hafva repetitionerna börat å Michael Bruns nya stycke Svantehvits Datter, till hvilket motivet är hemtadt ur Chr. Winthers vackra dikt jortens Plugt. Kan förf. ha lika mycken framgång med sig här som vid sin bearbetning af ÅGjöngehövlingen, hvilket stycke nu snart gått på jem