Göteborgsposten – 11 januari 1866, sida 2

talj samt utgör en stor heder för denna beromda verkstad. : ÄÅngsartyget kommer att till Eagland öfverföras af kapt. V. Dryselius, som förut fört ångf. Hultoch Högbo. Svea hofrätt har under förlidet år utgitvit 975 domar i vädjade och instämda saker, samt 1,005 utslag i civila och 749 utslag i kriminella besvärsmål. Falu kronovåg. Sistl. December månads kopparinvägning vid Falu kronovåg utgjorde 1,157 ctr 70 skålp. råkoppar af storgrufvemalm. En komet. Kejserliga observatoriet i Wien ofentliggör i Wiener Leitung, att H. Tempel i Marseille upptäckt en teleskopisk komet vid Beta i lilla Björnen, som enligt at ett telegrafiskt meddelande är funnen i Wien af d:r E. Weiss vid Beta i Cepheus. Kometen genomlöpte på 2 dagar lilla Björnen och en del af Cepheus, i hvilken senare stjernbild den uppeböll sig till d. 23, då den inträdde i Pegasus. Kometens raska rörelser låter förmoda att den jemförelsevis står jorden nära och då den det oaktadt i teleskopet blott ses såsom en temligen ljus, rund nebulosa utan svans, hörer den rimligtvis till de mindre himlakropparne af denna art. Fest bland skandinaver i Afrika. N. b. A. innehåller följande bref, dateradt Algier d. 29 December: Det mäktiga jubel, som i dessa dagar genomdallrat vårt gamla Svea, har jemväl på denna aflägsna ort väckt genklang inom svenska bröst. Hela skilnaden består deruti, att ni derhemma gladt eder åt den lyckliga förändringen i vårt statsskick en eller annan vecka före oss, ett förhållande, som är att tillskrifva det afstånd, som skiljer oss från det kära fosterlandet. Men då underrättelsen om den timade förändringen anlände, först såsom obestämda rykten i telegrammer till åtskilliga tyska och franska tidningar och sedermera med full visshet genom Nya Dagligt Allehanda, den enda svenska tidning, som finnes här på platsen, då kände glädjen inga gränser och vi här i staden vistande landsmän lyckönskade hvarandra inbördes fö. den utgång, denna nationens lifsfråga erhållit. För vår inre blick framstod modren Svea i föryngrad gestalt och på sin höga hjessa bar hon en krans. virad af hoppets grönskande lager. De förenade rikenas generalkonsul här på platsen F. Rouget de S:t Hermine, som städse äfven med uppoffrande af egen beqvämlighet på det välvilligaste och mest förbindliga sätt går sina härvarande landsmäns önskningar till mötes, hvarigenom han ock förvärfvat sig alla deras tacksamhet, hvilka med honom kommit i beröring, hade julaftonen till en splendid djefiner med vanlig gästfrihet inbjudit alla sig här uppehållande skandinaver, dels i den välvilliga afsigten att sammanföra oss nordbor på en dag af så urgammal betydelse, dels ock i synnerhet för att tillsammans glädja oss åt den stora nyhet, som tidningarne hemifrån kort förut oss tillfört. Efter en stund, tillbragt under angenäma samtal om det kära fosterlandet, tågade vi in i matsalen, som, dekorerad med skandinaviska flaggor och blomsterguirlander, i fonden framstälde konung Carl d. XV:des porträtt, omslutet af den friska lagern. Sedan vi intagit den rikliga måltiden, föreslog vår angenäma värd i ett inspireradt föredrag, som mäktigt anslog alla de närvarande, en skål för konung och fädernesland, dervid talaren uti väl sagda och till hjertat gående ord tolkade den tacksamhet, hvar och en svensk medborgare är skyldig vår ädle, ridderlige konung, som förstått sin tid och vetat förskaffa sig sann kännedom om det folks bebof och önskningar, hvars öde och välgång ligga i hans hand. Vidare omnämnde talaren, huru vår folkkäre konung i spetsen för sitt råd, som utgöres at Sveriges mest utmärkte män, vetat att på den enda rätta vägen, nemligen laglighetens och den fria öfvertygelsens, bereda framgång åt denna för vår nationella utveckling så vigtiga fråga. Under uttalande af den förhoppning, att Sveriges konung länge måtte lefva, omgifven af det folk, hvars lycka han beredt, framsade talaren med rörd stämma ett: Gud bevare konungen och fäderneslandet! deri vi alla af fullaste hjertan instämde, och härpå följde ett dundrande fyrafaldigt hurra. — Skålar föreslogos derefter för Norge, för Danmark, för de hemmavarande vännerna, som på denna dag säkerligen ej skulle helt och hållet förgäta oss, för vår värd samt för Sverige ytterligare två skålar, föreslagna den ena af en norrman, den andra af en dansk. Under lifvad sinnesstämning fortgick den i allo så lyckade festen till fram på aftonen, då hvar och en gick hem till sitt, medförande ett gladt minne af en angenämt tillbragt julafton, Italienska operan i Köpenhamn. Att ett italienskt operasällskap f. n. vistas i Köpenhamn och uppträder å Kasinoteatern, hafva vi omtalat. Om dess första representation, då Verdis Kigoletto gafs, yttrar Dagbladet: För öron, som icke äro genom flera års öfning förberedda på att njuta af italiensk musik, är en sädan italiensk opera, då den höres för första gången, ett vildt kaos af toner, och hur mycket man än gripes under uppförandet, är den musikaliska vinsten obetydlig. Mycken effekt åstadkommes, men själens djupare strängar sättas icke i rörelse. Den moderna, italienska musiken använder icke rösterna såsom medel för en skönhetseffekt, utan träder sjelf såsom en ödmjuk slafvinna i rösternas tjenst och gör allt för att låta dessa utveckla sig i ett strålande, bländande ljus Det är möjligt, att denna musik, såsom många kritici påstå, förstör sångarne derigenom att den öfveranstränger dem, men andra påstå motsatsen, och säkert är, att så länge rösterna hålla ut, utveckla de en fullhet och en rikedom, som icke kan annat än hänföra. Men det fordras äfven italienska röster; an