Göteborgsposten – 9 januari 1866, sida 2

lagtadt, som likväl var fullkomligt friskt. — Äfven i Lund har under förra veckan trikiner påträffats i svinkött. Katekesutanläsningen. Rörande denna fråga läses i Aros: Flerstädes ha vi sett den uppgift, att katekesutanläsningen nu fått dödsknäppen. Derom bör man ej göra sig några illusioner. Det är ni mer än sex år sedan rikets ständer till regeringen ingingo med begäran om katekes-utanläsningens inskränkande; och ehuru vår regering i öfrigt visat sig villig efterkomma ständernas skrifvelser, är i detta afseende än så godt som ingenting gjordt. Troligen stannar alltsammans vid nedsättandet af en kommit med ändlösa harcel leringar, om man ens bevärdigar ständernas skrifvelse med denna tomma höflighet, hvartill ej sex års betänketid synes ba behöft vara erforderlig. Skandinaverna i Hamburg ha firat julen med en väl arrangerad bal med julgran och festmåltid. Vid den senare, berättar en deltagare, presiderade svenske postdirektören Hellberg, som föreslog en skål för Nordens konungar, åtföljd af ett tal, som vann allmänt bifall. Skålar för enighet i norden, för fäderneslandet, o. s. v. följde naturligtvis i ordningen och beledsagades af sånger, som sällskapet fått sig tillsända från Jutland. Käringprat. I ett bref från Öland till tidn. Kalmar berättas: Bland riksdagsprat. som går i svang här på ön, är en historia om gamle hedersmannen i Madesjö, doktor Sandberg. Nyheterna komma naturligtvis sent hit, men kanske ha ni denna ej färskare än vi. Historien är nemligen den, att under dagarne före den stora frågans afgörande hos adel och prester hr doktorn skulle i det högvördiga ståndet visat sig så morsk, att ryktet derom nått kungens öron. Kung Carl lärer då förklädd ha infunnit sig bos fäderna, blifvit öfvertygad om hr doktorns bångstyrighet och genast låtit — sätta honom i arrest, för att få bugt på honom. Norrköpings stadsfullmäktige hafva till ordf. och v. ordf. återvalt grossh:ne J. G. Schwartz och L. Ringborg. I Luleå hade man ännu vid förra årets utgång en vinter utan snö. Sådant lärer ej i mannaminne der hafva inträffat. Doktor Ternström, den väldige försva raren af den kyrkliga och politiska ortodoxien har, berättas i Kristianstads-Bladet, efter åter komsten till sin församling, hållit en af dessa mustiga krattpredikningar, som förskaffat ho nom en viss namnkunnighet såsom religiös ta lare. Han uttalade deri sin belåtenhet att åten befinna sig i skötet at sin trogna hjord, sade sig hafva lärt mycket under sin vistelse i hut vudstaden, samt att sorgliga, skickelsedigr: tilldragelser under denna tid hade inträffat Att härmed åsyftades representationsreformer och isynnerhet deputationerna trån landsorten som hos de högvördige injagade så stor för skräckelse, behötver icke sägas, Det är emel lertid eget, att hr Ternström, som, i likhe med flertalet bland hans medbröder af det and liga ståndet, uttalat sä starka törkastelsedoma ötver de agitationer, som föregingo represen tationsförslagets antagande, likväl sjelf anset det tillständigt icke blott att agitera mot re tormen, utan till och med att för sådant än damål begagna sjelfva Herrans tempel. H Ternström uppträdde nemligen en Söndag nå gon tid före riksdagens öppnande med en upp maning från predikstolen till dem, som bevi stade gudstjensten, att dröja en stund, eme dan han vilie göra dem ett förtroligt medde lande; nedsteg derefter på stora gången, ut delade ett antal af den riksbekanta Ringborg ska brochyren samt förmanade de tillstädes varande att noga behjerta innehållet, som til alla delar öfverensstämde med verkliga förhål! landet. Det Ringborgska utsädet föll dock toga passande jord, ty i Fjelkestad, liksom öt ver allt i den skänska landsbygden, har de allmänna meningen med ovanlig värma oc enhällighet omtattat regeringens förslag.