Göteborgsposten – 8 januari 1866, sida 1

MMS — ——T ——— Juletiden kommer end tilbage, Bringer Lyst end fra BarndomadageJuletid! Om hele Jorden atraaler Krybbens Stjerne, Den tindrer og for os her i det Fjerne. Paa Verdensstadens Himmel Den funkler dobbelt klar, Den samler 08 paa viet Grund, Som förste Christne bar: Her i Rom, hvor Apostler talte, Her, hvor Sanzio Jesusbarnet malte — Her i Rom! Dog om end Vintren straaler her lig Sommer, Og Juletrecet staar med Rosenblommer, Vi se dog op mod Norden Med stille Lengaelsvee — Vi föle bedst dog Julens Magt Blandt Nordens Iis och Snee. Fedreland, deelt i trende Dele, Her for 03 vorder Du et Hele — Fedreland! Lad os kun freidig al den Skjönhed nyde, Som her Natur og Kunst saa rigt kan byde, Saa for vor Moders Have Vi samle Blomsterfrö — Did flyver dog vor Tanke op Langt over Bjerg og Sö — Glade Juul, midt i al din Glade Er det fast, som vi skulde grade. Glade Jul! Anslutande sig till en strof i sången, utbragte derpå prof. Molbech en skål för det gemensamma fädernehemmet, det tredelta, men för oss i denna stund treeniga Norden?. Talaren erinrade om julens betydelse såsom en familjefest, hvilken alltid samlat nordboerna i Rom just derför att de tillhörde en familj och här tidigt ock starkt rönt känslan deraf. Affägsenheten i tid och rum, så yttrade han sig ungefär, bidrager ofta till att se föremålen i deras rätta förbållande, och då i känslan af den gemensamma slägtskapen och den gemensamma saknaden här i Rom sluta oss tillsammans och stirra upp mot Nord, då visar den nordliga himlen oss i julenatten icke trenne skiljda stjernor, utan en stjernbild, vi ha blott ett fä dernesland: Norden. Denna klarare blick för vårt gemensamma hem, hette det i slutet af talet, den värme, handlingskraft, verkningslust och längtansfulla glädje, som vid tanken på Norden nu genomströmmar oss, skola vi taga med oss hem och bruka för vår handling, alltid erinrande oss, att denna jemväl skall vara vårt fäderneslands, Nordens. Skålen mottogs med starka hurrarop, och efter detta jultal förklarades ordet tritt. Och fritt ljöd det nu ock genom salen, kanske fri are än en och annan tyckte om; men ingen må vänta, att jag skulle kunnat fortsätta med att nedskrifva, hvad som sades. Ty äfven vinet hade förklarats fritt, och jag hade annat att göra, än att spetsa min blyerts. Af Cand. philol. Nielsen utbragtes en skål för Sverige och Norge, i det tal. erinrade om den svenska författningsreformen, om det jubel den väckt och de utsigter för framtiden den öppnade. Den norske diktaren Henrik Ibsen yttrade, att liksom de andra svenskarne och norrmännen at lätt begripliga skäl undandragit sig att utbringa skålen för Danmark, så kunde han icke heller göra det utan med ord, hvilka skulle ljuda illa i svenska och norska öron. Han ville dock i stället för denna skål bedja de församlade minnas de hundratusenden, hvilka sutto i fiendens land och julade liksom vi och talade danska, fastän de för närvarande icke tillhörde Danmark, de trofasta Nordslesvigarne, hvilka Norden pantsatt med sin ära. Prot. Molbech erinrade, sedan han först utbragt en skål för konungariket Italien, om, att det ust var den unge grekiske konungens födelsedag, och uttalade den önskan, att han, som var invigd till sitt svåra värt at Fredrik VIl, måtte likasom denne vinna sitt folks kärlek