gården, varseblef han en skugga som smög tvärs öfver densamma. Med en instinktlik rörelse forde han sin hand till de jistoler han stuckit i sin gordel; men skuggan försvann 1 en portgång. Han styrde då sina steg mot det ställe der han skulle finna Andrö, öppnade häftigt en dorr och trädde inom densamma. Audrå lyfte up hufvudet och darrade; men han kände snart igen Renaud, hvilken han mångfaldiga gånger sett i Sens, ech aftog vördnadsfullt sin hatt. bn Två stora korgar stodo framför honom och voro fyllda med hafre. — Aha! sade Renaud och närmade sig, du ämnar ge foder åt våra hästar. sj — Ja, min herre, svarade Andrå i det han hastigt satte den ena korgen öfver den andra. — Det der var på min ära en präktig hafra! utbrast Renaud som tog eu hand full deraf hvilken han derefter lät regna ned öfver det öfriga förradet i korgen. Han lyfte derefter på den korg som Andrs ställt öfver den andra och blottade sålunda ianehallet i den understa samt tog en handfull af den senares innehåll, likasom han förut gjort med den förstas. i — Fy! utbrast han; hsad betyder detta? Denna hafra är fuktig! — Det är derföre ... stammade Andrå, att jag mätt upp den i ett ämbar på hvars botten jag af ovarsumhet låtit litet vatten ligga qvar ... — Na! det gör da ingenting till saken, sade Renaud