pa, skulle göra energiska ansträngningar i Washington, för att få Umonens representanter till att ingå på deras politik. Det är mr Wade från Ohio, som åtagit sig denna uppgift i senaten, under det mr Schenck, ordf. inom komitten för de militära angelägenheterna, uppträdt för samma ändamål i representanthuset. Presidenten Johnsons budskap, mr Sewards uppträdande och de meddelanden, som kubinettet i Tuilerierna upprepade gånger mottagit af kabinettet i Washington, säga temligen tydligt, att det icke finnes någon rimlignet för, att den amerikanska regeringen skall genom dessa upphetsningar bli bortträngd Itrån sin fredliga politik. Presidenten Johnson har förklarat, att Förenta Staterna icke skola förändra sin hållning, så framt de icke tvingas dertill genom ett främmande angrepp. Men finnes det någonstädes någon, som tänker på att förklara dem krig, på att hota deras oberoende eller deras territorium? Allt hvad mr Wade påstår ang. Frankrikes politik i Mexico, visar sig vara tullkomligt osannt, då man betraktar törhållandena sådana de verkligen äro. Frankrike har aldrig hatt för afsigt att bemäktiga sig Mexico eller i detta land upprätta en regering, som stod i strid mot den allmänna meningen eller var fientlig mot Förenta Staterna. Mr Wade, som oriktigt citerar kejsarens bref till general Forey, hade heldre bort erinra om den högtidliga proklamation, hvari vi sade till mexicanarne, att de kunde fritt välja den regeringsform, som passade för dem, och utan tvång rösta för republiken eller monarkien. De ha röstat för monarkien, och det var deras rättighet som ett sjeltständigt folk; det vore obegripligt, om demokraterna i Norden skulle vid detta tillfälle misskänna folksuveränitetens princip. Nu, då Frankrike fått upprättelse för de oförrätter, som det lidit, har det ingen annan önskan, än att snarast möjligt återkalla! sina soldater och låta Maximilians rike sjelst styra öfver sitt öde. Man vet mycket väl i Washington, att det så törhåller sig; men man vet äfven, att Frankrike är skyldigt sin egen värdighet, att med kraft hätda de nationala intressen, som kallade oss till Mexico. Presidenten Johnson och de nordamerikanska statsmännen uppfatta situationen bättre än de exalterade personer, som inkomma till kongressen med krigiska förslag. Vi hysa alldeles icke någon truktan för att bli vittnen till, att dessa utmaningar skola öfvergå från ord till handling. Kongressen måste annars förneka de kloka uttalanden, som finnas i presidentens budskap, och kullkasta ett kabinett, hvars hofsamma politik har sina utmärktaste representanter i Johnson och Seward. Vi draga ej i betänkande att påstå, det en sådan eventualitet är en omöjlighet. Härtill må fogas kejsar Napoleons starka betonande af sina förhoppningar om tred uti de ord, med hvilka han emottog diplomatiska kårens nyårshelsning i Måndags. Såsom ett exempel bland många på, huru Ryssland, som utåt gitver sig mine af att hylla upphöjda kosmopolitiska grundsatser, går till väga, för att utrota det polska språket, kan anföras följande berättelse trån Petersburg at d. 26 Dec.: Chefen i det sydvestra Ryssland har utfärdat ett cirkulär, genom hvilket förbjudes, att apotekarne begagna det polska språket i deras böcker och räkningar, och att recepterna skrifvas på samma språk. Apotekarne få visserligen icke vägra att expediera de recepter, som äro affattade på polska; men de äro förpligtade att angifva den läkare, som undertecknat receptet. De apotekare, som öfverträda denna förordning, skola första gängen erlägga böter om 50 rubel och andra gången om 100 rubel; tredje gången straffas de med förlusten at sitt privilegium. De läkare, som begagna det polska språket i sina recepter, skola för hvarje gång erlägga en bötessumma at 10 rubel, och om de bekläda något offentligt embete, skola de afskedas. Från Preussen skrifves nu, att staden Hamburg och Hannovers regering verkligen beslutat lägga en brygga öfver Elben mellan Hamburg och Harburg. Detta är ett storartadt företag och skall i ej ringa mån förändra såväl det kommersiela som strategiska utseendet af den inre förbindelsen. Russische Correspondenz, en officiel organ på tyska språket i Petersburg, har an sett sig böra lemna Preussen följande vink: