Göteborgsposten – 3 januari 1866, sida 1

kineserna, går denna i en helt annan riktning. än de indo europeiska solkslagens, men är så skiljd derifrån, att den icke kan bestå bred vid denna hos ett och samma folk. Central punkten för denna kultur ligger i den asiatiska kontinentens yttersta öster, och ju längre man aflägsnar sig derifrån mot vester, bli folken mer och mer barbariska, tills man kom mer till folkklassernas yttersta led: finnar m. fl. Om dessa möjligen ega någon högre bildning, är den icke deras nationala; det är den indo-europeiska kulturen, som gjort sig gällande. Den kultur, som herrskar bland finnarne, är svensk till hela sin karakter och sitt ursprung, och endast der det i Finland råder svensk kultur, kan landet sägas vara emanciperadt från barbariet. Nu är det ett faktum, att invandringarne från Finland at dessa barbariska horder till våra nordliga distrikter på senare tiden blifvit så stark, att den norska nationaliteten hotas med att alldeles gå under deruppe. Den ryska regeringen ser visserligen icke ogerna denna ockupatio.. af vårt område, hvilken skall bli den bästa förevänning för ryssarne, att en gång inskrida, likasom preussarne i Danmark, i den undertryckta finska nationalitetens namn. Saken väcker allvarliga bekymmer här i landet, och vid det skandinaviska sällskapets sista möte infunno sig storthingsmännen trån dessa distrikter och många andra, hvilka voro bekanta med dessa förhållanden, för att underkasta dem en omfattande diskussion. Det blef emellertid bestämdt, att förhandlingarne icke skulle bekantgöras genom tryck; men så mycket dunstade dock ut bland allmänheten, att den norska nationaliteten i Finmarken hotas af den största fara genom påträngande ryssar. Till allt detta komma de olyckliga tvisterna deruppe mellan ÅBumanden eller den fasta egendomsegaren och de med sina renar kringstrykande finnar, för hvilka tvenne partier, hvilkas tvist städse hotar att antaga större dimensioner, amtmannen i Finmarken, hr Nannestad, och lektorn i de lappska språken, hr Friis, .. n. gjort sig till tvistande advokater i våra örnämsta tidningar. Storthinget har tagit notis härom genom att först bevilja den betydliga summan af 132,000 specier för telesratens sträckning till Lofoten, och ytterligare 58,000 specier till Tromsö, Åom budgeten så illåter, vid hvilken frågas behandling hufvudirgumentet låg i prot. Brochs uttalanden, lvilka syftade på mötet inom det skandinaviska sällskapet. Saken, sade han, bör beraktas från högre synpunkt, än den blotta inansiela sidan; det är ett statsintresse, att mnyta de nordliga delarne till det öfriga lanlet, om man icke vill förlora dem. Der sker n stor invandring af främmande folkslag, och iorskheten måste stärkas; hvarje skilling, som paras nu, skall komma att kosta många tuenden sedan, om ofredsdagar inträda. — — Det är ej småsummor, som det här gäller, medan telegrasens förlängning ända tillryska sränsen på andra sidan Nordkap är beräknad ill 3 å 400,000 specier med enorma underlållskostnader. Storthinget har äfven bestämt, utt Finmarkens amt skall delas i tvenne amt, vilket ofta förut förgätves föreslagits af reseringen.