Göteborgsposten – 30 december 1865, sida 1

ligen kunnat få telegrammet? Men jag vill icke förebrå dig, min snälle gosse, ty ungdomen kan ej alltid vara så omtänksam, som vi, gamla. Du kan ej — — — jo, du bör lätt kunna föreställa dig hurudan vår julafton skulle vara utan dig. Vi väntade dig redan tidigt på e. m. Vi dröjde att taga in kaffet till kl. var fem, och när det kom var det ingen, som hade lust att dricka det mer än lille Fritz. Och när granen var tänd, och tjenstfolket kom in, och pappa, som vanligt, inlyste helgden med en bön och ett: Guds frid! och barnen stämde upp psalmen, — hvad det ljöd fattigt utan din röst! Må Gud förlåta mig det, men andakten var ringa och tankarne hos dig. Och den tomma platsen vid julbordet. Det var som en svart skugga sutit der och talat: Du skall ingen julfröjd ha i år, ty din Karl är borta! Och när julklappskorgen bars in och det ena paketet efter det andra drogs upp, med påskritt till dig, hur tror du väl vi voro till mods? Och Malla och Mina, de hade fröjdat sig så hjertligt åt den glädje de skulle göra dig. Ja, de hade rigtigt bjudit sig till det bästa de kunnat, och lyckats ganska bra. Jag borde väl icke tala om det, men du må gerna ha den glädjen att veta hvad vi ämnat dig. Flickorna ha broderat dig, den ena ett