Göteborgsposten – 29 december 1865, sida 3

den högra. I fremlingens ton fanns något öfverlägset som han kände sig hågad att bestraffa. — Hör John Marston, såsom ni sjelf kallar er, behåll er myndighet för dem, hvilka mera frukta er. Jag är ej er man. Var höflig. och vi skiljas i frid. Jag har ingen lust till gräl; ni önska veta hvarför jag kommit hit; Jag vill säga er det. — Jag har gått långt i afton och är här för att hvila en stund, ty ännu återstår mig många mil att vandra. John Marston blef strax blidkad at denna förklaring. — Om ni genast sagt mig detta skulle vi båda hafva sparat våra höfliga ord. Men säkerligen behötver ni ej gå vidare i afton, det är sent och ni kan finna ett godt läger i byn, som ligger endast omkring en mil från — — — Han fick ej tala ut. — Tack för underrättelsen, men den ä onyttig för mig, ty jag måste fortsätta min väg i natt. — Jaså, ni är i mr Elliots tjenst— han tycker om er, det kan jag sluta a ert allvarliga, aktningsvärda sätt. Att ni be vakar hans intressen har jag nyligen haft be vis på, men var ej för sträng mot förbrytarne stackars uslingar. God natt, mr Marston, v skola återse hvarandra en dag. Med ett enda hopp var han öfver fängs let som skiljde de båda fälten, flydde lätt son ett villebråd och var ute på landsvägen inna John Marston hunnit hemta sig från sin, för våning. Han återvände hem, full af otillfred Iställd nyfikenhet öfver den hemlighetsfull fremlingen. Under återstoden af aftonen grubb llade han blott på honom och glömde, de