Göteborgsposten – 29 december 1865, sida 3

Från Utlanget. vi stå vid början af slutet, hvad det verldsliga påfvedömet angår, och bedraga ej helt och hållet alla märken, så skall påfven snart nödgas, att sjelf kasta sig i Italiens armar och till starkare händer öfverlemna sitt väldes tyglar, för att icke det verldsliga påfvedömet skall i sina sista lifsdagar stå der som en blodig ironi öfver allt hvad ordning heter och påfven endast vara en verldslig furste öfver röfvare och gement pack, under det hans öfriga mera ordningsälskande undersåter skola skynda att lemna en regering, som ej mera kan gifva säkerhet till lif eller egendom. Handel och näringar ligga redan nere, tullarne förhöjas, för att förse den påfliga skattkammaren, men töljden skall bli, att inga fartyg mera skola söka hamnarne i Kyrkostaten. Någon tillförsel behöfves snart ej heller derstädes. Roms medborgare lefva förnämligast på den karavan af resande, som årligen strömmar till den eviga staden, för att få inandas dammet från den förvittrande klassiska verldens skatter. Men de resande skola ej mera besöka Rom. Nöden skall då inträda i skräckfull gestalt inom det gamla Romas portar. Dess innevånare skola nödgas utvandra eller lefva af plundring från hvarandra, och det heliga Kom, hvars tron innehafves af Christi vikarie, skall bli ett hittills osedt näste för mord, stöld och otukt, öfver hvilket den ofelbare med förstockad envishet skall herrska, nej, der han skall vara en stackars lekboll för den råa makten och röfvarskarorna — en herrlig lott i sanning! Times innehåller några betraktelser i ämnet, eller rättare en varning till resIystna engelsmän, och säger: I Allmänheten torde erinra sig, att de franska truppernas återkallande från Kyrkostaten (kall på regeringen öfver detta territorium lägga bördan af ordningens upprätthållande och att dess medel möjligen kunna vara fö ändamålet otillräckliga. Man har derför skä att befara, att röfveribrotten skola för en tic ökas inom det påfliga området och i de när — —