Göteborgsposten – 29 december 1865, sida 1

vara nära midnatt; mrs Elliot hade nuat från en kort, orolig slummer. 30 uig tystnad herrskade. omla Elsie, som hjelpte Miriam med vå om mrs Elliot, sof tungt i en bärstol fram elden. Med undantag af den sjuka och liriam fanns ingen vaken i hela huset. Barn, mumlade den svaga rösten, — kom närmare, närmare, lägg din hand här, och lat den vara så; nu är jag lugn och kan säga hvad jag önskar. Miriam, jag har sett Frank i natt; tyst, — det vill säga att jag drömde, men jag såg honom, — min stackars gosse! Jag tyckte mig se honom på andra sidan af ett stort svalg, som skiljde oss åt, han kunde blott utsträcka sin hand emot mig och ropa, — Moder! — O, Miriam, jag vet hvad det är, detta förfärliga svalg, med Frank på den andra sidan. Han förmådde ej mera, utan låg tyst och flämtande under några ögonblick. Miriam blef förskräckt och vände sig om för att väcka Elsie. Men modren uppfångade denna rörelse, och då hon förstod meningen, utsträckte hon sin svaga hand med en häftig, tillbakahållande åtbörd och stammade: — Miriam, väck icke Elsie. Jag har något att säga dig. Det har länge legat mig på hjertat, en tung, förkrossande börda, som nekat mig ro. Vill du lyssna? — Ja, moder, hviskade den unga flickan med en qväfd suck, hvarvid hon stirrade frågande på det lidande ansigte, hvaröfver dödens skugga redan lägrat sig. Denna hemlighetsfulla skugga, som blott en gång visar sig: Det är vid själens öfvergång till det obekanta landet. Miriam kände detta och darrade då