Göteborgsposten – 28 december 1865, sida 1

spåras. — Deri sanns intet beslägtadt med dem, som vanligen stodo inom detta skrank — den låga pannan, de hoppreseade läpparne och det listiga ögat; — intet beslågtadt med bofven, hvilken lefver i öppen strid med samhället och trotsigt trampar dess lagar under fötterna. — Huru annorlunda syntes ej detta bleka, barnsliga ansigte med sin höga, rena panna, darrande läppar och de klara, blå ögonen spejande omkring med ett jagadt djurs skrämda blick. — Hans åsyn — en tafla som måste komma modershjertat att svida, — väckte medlidande. Hvad hade unge Frank Elliot gjort att han skulle stå der, såsom en missdådare? — Bedrägeri och förfalskningg — hette den grymma fläcken på ett hittills rent namn, — var det slag som fallit så förkrossande på en lycklig familj. Vid denna tilldragelse var mycket personligt intresse fästadt, ty tången var en ung man med bildning och hög samhällsställning. Många vänner hade skyndat hit från den lilla staden, hvarest Elliots under mansåldrar varit kända och aktade. Flera bland dem ihågkommo Frank som en glad, blomstrande gosse; icke under då, om de funno det svårt att förena minnet af honom med den bleke fången vid skranket som nu, belyst af den