Göteborgsposten – 23 december 1865, sida 5

kiksdags-Kaleidloskop. XXII. D. 21 December. Om icke kammarherren Liljenstolpe fun its till, så hade väl gårdagens plenum på iddarhuset aflupit i allra största stillhet. Nufl seredde han riådersmännen nere i salen och ss deruppe på läktaren en liten, men väll ochöflig. förnöjelse. Hr Liljenstolpe är en sanska produktiv man i motionsvag, han in doktryckarnes bäste vän, men en skräck tör le utskott dit hans oftast mycket originela astän icke djupsinniga, motioner remittera. Jan hade väckt en sådan, som gick ut på en corganisation af besordringaväsendet. Lkono niutskottet fick den på sin del: den upplä-es och ordföranden tog den i sin venstra hand, attade klubban med den högre och frågade: behagar utskotter fästa något afscende på len nu upplästa motionen? — Nej! — blet wareL — och genast föll klubban. Motionen var dödad. Men den skall derefter at stänlen grundlagsenligt begrafvas — och så alt äts ett memorial om den vill riksstånden. Hr Liljenstolpe blef nu topp rasande ty — påstod han — utskottet hade icke ens gitvet havs motion riktig rubrik. Derjemte hado uldkoltemed en exompellös knapphändighet och i hånande ordalag alfärdat motionen. Han formälte sig skola hos konstitutionsutskottet anmäla saken, yrkade på återremiss först och sedan på ytterligare bordläggning af betänkandet — och den lille kammarherren surrade som en broms under tidon. Utskottets ordförande, grefve Björnstjerna, törsäkrade att man haft mycket svårt att komma underfund med hvad br L. egentligen hade äsystat med sin motion, men man hade slutligen blifvit ense om att den kanske borde tagas som ett mer eller mindre ofrivilligt skämt, och derciter hade den blifvit behandlad. Till hr Lilje: stolpes yttorliga harm blef betänkandot godkåandt, hvilket föranledde en reservation från modlonärens sida. ir Littinghoff motionerade — till adelns stora häpnad — att riddarbussalen skulle upplåtas till samlingsrum tör den blitvande öfre kammaren, enär annam lämpligare lokal saknaes. Men motionen blef begärd på bordet. så att den nog härnäst blir pepprad. Justiudekansleren von Kock upplästo ett memorial rörande Nordvestra stambanan, som han ansåg ej böra påskyndas; men då togo ur Linroth och friherre R. Cederström till orda och förklarade sig vara af alldeles motsatt åsigt. Den senare talaren var såsom vanligt trikostig på vackra fraser, men den förre talade mera rake på saken. Emedan inga verkliga frågor behandla des i borgarståndet, men hrr Henschen och Ljungberg förmodligen tyckte att protokolli ston skulle ha något besvär för det arvode han uppbar, så talade de åtskilligt om en al. ekonomiutskottet afstyrkt motion rörande ex peditionslösen. IIvad nämnde talare förölrigt ville, var svårt att fatta, äfven derföre att stän dets ledamöter lika obesväradt, som högljudt samtalade om uyheterna för dagen, hvilket ock var vida trefligare. Ståndets talman lider fortfarande at giktplågor, som blifvit nästan envisare sedan han i brådskan förklarade den nya riksdagsordningen vedan införd. Det tal hvari detta öfverraskande meddelande förekom, återgass af samtlige tidningsreferenterna ordagrant lika; men det hindrade ej talaren sjelf att sedan blifva mycket ond på ståndets protokollist som äfven ordagrant reserorade det märkliga talet. Sannolikt blir det i protokollet nödtorstligen förbättradt — hvilket ock har giltiga skäl för sig. I bondeståndet gjorde Johan Johansson i Skyberga, Örebro län sitt inträde. Uan är så tillvida en märkvärdig person, att han under Carl Johans tid blef anklagad tör majestäts brott, dömd och insatt på fästning, men benädades efter någon tids förlopp, och valdes sedan till riksdagsman vid åtskilliga riksdagar Det är en mycket beläst man, ehuru han sällan låtit höra at sig i ståndet. Huru qvickt det går att expediera motioner i Ekonomiutskottet synes deraf, att af 36 redan handlagda motioner, hafva 34 afstyrkts och endast två tillstyrkts. — — e. — Tr — —