Göteborgsposten – 23 december 1865, sida 1

Förlidet år vid det här laget hade vi om vi icke missminna oss en liten allrasomtrefligaste julvinter, men i år ha gubben Bore försummat sig och vi profitera derföre istället al en blid, men för skoplaggen och hvad dertill hörer understundom nästan slaskig väderlek, med thy åtföljande mindre behagligt väglag. Understundom är dock himlen klar och blå, solen lyser så iryntlig och varm från fästet, att man nästan kan inbilla sig att vintern re dan rasat ut bland våra fjällar och att vi stå vid början al den ljufliga årstid, då solen kysser lif i skog och sjö. För att ännu mera komplettera illusionen titta här och der riktiga, letvande exemplar at Floras barn, sannskyldiga vinterblommorpå sina ställen fram dagen. Från Hisingen sände man oss nyli sen en hel liten bukett af friska, på kalljord plockade blommor och häromdagen presente rades oss ett förtorkadt och hopskrumpet ex. emplar af Tararacum officinale, i lifstiden ploe kad: vid Navigationsskolan ; det skulle var: så roligt att få det in i tidningen hette de — och här är det nu! Nåväl, om vi också icke kunna fägna os: åt en sådan der treslig gammalnordisk vinterr då snön ligger hvit och glänsande öfver berg och dal, då marken knarrar under vandraren. tötter och bjellerklangen ljuder så munter genom den klara, kalla vinterlulten, om de äfven ej heller kan törnekas att trikinern. spridt någon villervalla i julserveringen, der galten, helstekt eller styckad, sorr spelade e! så vigtig roll — hvad mer? — vi ha ju stället så mycket mera storartade julexposi tioner, vi ha ju våra gatumaskerader julalvo: och -karnevalsfest Annandagen och hva kosten beträlfar så kan man nog berga sig p lutfisk, sötgröt och — klenäten. Trafiken i butikerna har under de sist