Göteborgsposten – 21 december 1865, sida 1

—— — l—— äBqö — — ppburit så många smickrande loford för in värdiga patriotism, och blifvit europeiskt yktbar för sina npphöjda tänkesätt, så att den ippeligen nu skall vederväga sin vackra poition genom att förkasta en åtgärd som nära. örbundit Sverige med Frankrike. Att komromettera sig på ett futtigt sätt vill aldra ninst adeln göra, ehuru bland densamma ganka många finnas som med hjertans lust skule vilja klämndafriherre Gripenstedt för hans ysande föredrag i representationslrågan. Med det andra ständets ledamöter är förhälandet helt annorlunda. De finna sig djupt sårade leraf att ingen håller dem räkning för hvad de rjort i representationsfrågan. Hvarje tacksamdetsord till adeln, träffar presterna som ett tygn i hjertat. Konungen ignorerar dem, olket föraktar dem — och i utlandet betrakas de som viljelösa redskap. De ha således ngenting att förlora. Om de då i känslan al sin redan inträdda obetydlighet, nu vilja visa, utt äfven de kunna göra något stort — och rkasta traktaten, så allt för gerna. Det blir endast en reproduktion af Sjövalls klassiska ord i Blanches komedi — de som spelat prester i den första akten, blifva röfvare i den andra — och detta nöje må man ej förtänka dem. Stackars gubbar — de ha sannerligen ej för roligt! I borgareståndet skall på sin höjd hr Sundvallson och hans fostersöner göra litet väsen af sig, för att erinra om sin tillvaro; men der går traktaten med honnör igenom. Inom bondeståndet är jordmånen lättast odlingsbar för protektionisterna. Der skola de arbeta flitigast. Men på de ansedda inom ståndet förmå de ej att inverka. Pluraliteten skall försmå den tvitvelaktiga hedern, att göra gemensam sak mel och gå ärende för presterna. I denna punkt äro bönderna mycket ömtåliga; de sätta högt värde på sitt anseende för sjelfständighet, och med presteståndet ingå de ytterst ogerna bolag. Således kan man hålla 10 mot 1 att traktaten blir beståndande till protektionisternas obeskrifliga harm. Då jag härolvan ofta begagnat ordet protektionister, beder jag eder lägga märke till, att de protektionister, som bekämpa den fran. ska traktaten, äro en handfull sidenoch klädesfabrikanter, som till sitt orakel antagit en af fåfänga förryckt tjensteman i kommerskollegium. hvilken någon gång drömt sig in i konseljen, men som aldrig kan förlåta att hans dröm icke gått i fullbordan. En förtjenst ha dock dessa protektionister. Med fulla händer ge de ut medel för bearbetandet at sina intressen: de dela med sig till några af den vinst som skyddsystemet beredt dem, ch så länge de kunna få handtlangare mot betalning, får man ej klandra dem derföre att do engagera sådana. Att de städse hafva den oturen att påträffa så eländiga subjekter ligger i sakans natur. honstitutionsutskottet har nu med rikets ständers rätt afgjort att alla de väckta motionerna om förändringar i hypoteksbanksinrättningen skola behandlas i bankoutskottet och icke i ekonomiutskottet, som två stånd velat. Man kan således motse en af behofvet påkallad förändring i hypoteksbanksinrätningen, i den syftning att hypoteksföreningarne erhålla en mera sjelfständig verksamhet, men under strängare kontroller.